Transkriberad uppteckning

Som svar på de i tidning för Skara- borgs läns pristävling framställda frågorna vill undertecknad söka besvara några frågor med vad jag hört berättas om tro och föreställning från gången tid. Uppteckningarna äro från Amnehärads socken, Norra Vadsbo härad. Nr 16. Vad berättas om bortbytingar? Man trodde att trollen tog de nyfödda barnen och i deras ställe lemnade kvar en trollunge. Det var endast barn som ej voro döpta trollen hade magt att taga, sedan de blevo döpta, eller som man sade "kristnade" voro de skyddade hållmot. Derför var man ange- lägen att få barnen döpta så snart som / möjligt. Det berättas om barn som blevo döpta redan samma dag som de föddes. De nyfödda barnen skulle på flera sätt skyddes från att bliva bortbytta. Så lade man t.ex. en stålbit i vaggan. Man var också ange- lägen om att eld alltid hölls brinnande i det rum som barnet vistades. Så länge elden brann hade trollen ej någon makt över barnet. Nr 16. Vad kallades sista biten av smörgåsen? Den sista biten av smörgåsen kallades "maktbiten". Om den troddes, att, om man ej åt upp sista biten av smörgåsen kun- de man aldrig bliva stark. Om någon annan än den som ätit det övriga av smörgåsen, åt upp magtbiten gav det honom styrka. Man sade då: han tar / makten ifrån honom. Nr 22. Åt man julbröd när vårarbetet börja- de? Man skulle vid såddens början äta något av den s.k. "såleven" eller "såkusen", vilken var bakad vid julbaket, och vilken legat på julbordet under julnatten. Derav gav man dragaren en bit och åt upp det övriga själv. Nr 23. Om lämpliga sådagar. Lämpliga sådagar för rågen var veckan 24-31 Augusti. Den sista Augusti skul- le rågsådden avslutas. Denna dag kalla- des också "Råg-Arvid". Potatisen skulle sättas 19 Maj i gamla almanackan Potentia. Härom sade man / "Den som ej sätter potater Potentia - da' den skall inga potater ha". Nr 36. Vad kallades påskveckans dagar? Påskveckan kallades även för dymmel- veckan. De olika dagarna hade olika namn, såsom: "fettisdag", "dymmelonsdag", "skärtorsdag", "långfredag", samt "stäcki- lördag" eller påskafton. I dymmelveckan fick man ej hugga något, ty spånorna som då bildades vo- ganska farliga. Om kreaturen, då de om våren släpptes ut, trampade på en sådan spån blevo de halta. Vårveden skulle vara upphuggen före dym- melveckan, ty den ved som då fanns kvar drogo påskkäringarna bort. / Man skulle ej häller baka i dymmelveckan, ty då blevo det ingen välsignelse med bröd- et. På skärtorsdagen foro påskkäring- arna till Blåkulla, redande på sopkvas- tar högt uppe bland molnen. Otaliga äro sägnerna härom. De gamla påstå sig med egna ögon ha sett påskkär- ingarnas avfärd. De återkommo påsk- aftonen och man skulle då skjuta för att skrämma bort dem, samt på berg och höjder tända stora bål (Seder som fortleva än i dag). Det berättas om dem som skjutit påskkäringar så att dessa kommit nerdimpande. Detta gick ej med vanliga skott utan man måste ladda skottet med en / en byxknapp. Till skydd mot påskkäringarna brukade man i dym- meln måla ett kors på dörren till ladu- gården, så att ej påskkäringarna kun- de komma in där, kommo de in i ladugården brukade de klippa ullen av fårens kinder vilken de sedan använde till sina trollkonster. Nr 37. Förekom något särskilt på Peregrinus. På Peregrinus var det brukligt att de unga följdes ut i skogen till någon plats där de förut tillagat ett bål av torrt ris. Detta tändes nu och under det bålet brann skulle man föra oväsen, skrika, skjuta o.d. Man trodde att så långt ljudet härav gick skulle kreaturen under / den kommande sommaren vara skyd- dade för vargarnas angrepp. Detta kal- lades att skrämma Peregrinus varg. Insänt av Erik Larsson, Hult Barrebacken. Insändaren önskar vara anonym.