Transkriberad uppteckning

Julahalm skulle vi ha. Min far talade om, att när halmen var bredd, kom han in med några rågstuker, som var urtröskade. Han böstade i golvet med en sådan. Så många kom som där föll ur då, så många tunnor råg skulle han få om året. – De skulle ha julahalm därför att Frälsarn låg på halm och strå. Julabågar med ljus i hade vi här, innan vi hade gran. Den var gjord av trä. Julljusen skulle brinna till efter kl. 12. Det skulle föreställa, när Frälsarn föddes. Då skulle ljuset dansa. – Julagran hade vi, sen vi slutade med halm. Det var en stor som stod på golvet – som nu. De bakte i 'mangfåldia' dar före jul. De tog vört när de brygga- de och hade i en del bröd. Det kallte de vörtbröd. Kreaturen skulle alltid ha lite bättre julafton om kvällen, och det skulle vara innan solen gick ner. Julabrasan, det skulle vara björke. Far la små björketrä kors och / tvärs i spisen, och det skulle brinna medan folket satt och åt. När min farmor levde skulle där göras rent i spisen julafton, sopas så väl och tryckas till med en sticka. Och så skulle hon upp först jula- dan om morgonen och titta i spisen. Allt vad de miste om året, skulle där stå foten av i i spisen. Var det någon människa som skulle dö, så var det en människofot. Att de döda kom hem julanatt, trodde de. De satte fram var- sin tallrik på bordet för så många, som var döda på året. Jag hade två små bröder som dog ett år, och det satte mamma fram varsin tallrik till dem med bröd och kakor på. Men vad tjänte det till! Inte rörde de det!