Transkriberad uppteckning

Far var efter två kärvar långhalm i den gården, där han hade tröskat om hösten, och när han kom in med dem, stannade han vid dörren och låtsades som om han var främmad och frågade, om han fick bli i denna stugan med julen. "Ja," svarade vi allihop. Han löste inte upp dem med detsamma utan satte dem ifrån sej vid dörren och fick sej en sup, sedan bredde han ut julahalmen. Julgran hade vi en liten på bordet i min barndom, med ljus och äpplen i. Julabåge hade vi också på bordet. Den var av trä och virad med grannt papper och det var fyra ljus i den. Ej hört att ljus skulle brinna hela natten. Den, som dött under året, kom igen julnatten. Maten skulle stå kvar för hans räkning. Det kallades julaltar't. Jag såg min mor första julnatten efter hon var död. Hon såg ut som vanligt. Jag talte till henne men fick inget svar. / Och jag såg min man, när han var död. Han kom in och ställde sej och tittade på julbordet, och sedan kom han fram till sängen och klappade mej. Han var bara tretti år, när han dog. Mor var över 80. I julahalmen drog vi kavel och kastade krokhas och tog jula- tuppa. De fick inte titta under julbordet - vet ej varför. Ej tal om att se i askan efter julbrasan.