Transkriberad uppteckning

Sven Mjöberg fick se ett sjörå en gång han var ute och fiskade. Hon var lik ett bakstråg på ryggen men framantill var hon som den finaste frö- ken. Sven band sin båt vid sjön och gick hemåt på kvällen. När de var komma till landsvägen, för Ola i gata var och med, sa’ Sven till Ola: ”Nu tar vi oss en pris snus, men hon skall inte ha.” Då hörde han hur det susa’ och det vissla’ till i öronen på honom. Då blev de så rädda så de våga’ inte gå längre så länge det var mörkt utan måste gå in där på ett ställe och stanna med natten.