Transkriberad uppteckning

Det var sådana fruntimmer, som hade karlar i lönn- dom och så en de tog tag i barnen eller skräpte av dem skulle de få skiver. Då skulle de ta´ någon slags kläder utav de som de misstrodde och sveda det till sköre och blanda i mjölk och hälla det i barnet, så skulle de bli friska. När det var en karl som hade skämt barnet, för det kunde dåliga karlar göra ock, fick barnen hårt liv och var det ett fruntimmer fick de löst liv. Det var en fru i Kungsbacka, som var och hälsade på mig med sitt första barn. Och gossen började gråta och då hade vi en piga, som var lösaktig och hon tog pojken. När så gossen blev sjuk sa´ en gammal gumma, att hon skulle gå till mej och få något, som pigan hade haft på sej. Och jag tog ett linntyg och flängde sönder och brände upp och så tog jag sköven och blanda i mjölk / och hälla i pojken och han blev bra utav det. Det skall finnas nio sorters skiver. Jag hade en tös, som hade skiver och det var i bröstkorgen. Det var en som hette Anna och hon hade fått matalaja, så hon ville inte äta. Då tog hon gråsvin, som ligger under stenar och torka dem och malde sön- der dem. Så rörde hon det i mjölk eller vatten och tog in. Och hon blev så bra, så hon fick matlusten igen. Vårter kan en knyta bort. Då skall en bara ta´ en tråd och knyta om varje vårta och så gå ut och lägga den trån under en jordfast sten. Och när den då har ruttnat där äro också vårtera borte. Eller ock kunde man ta handen på en död och stryka över vårtera, för då ble de borte. Anton på gärdet hade fått en vårta på nästippen och han tvätta sej i det regn- vattnet, som blev i hålan på en kosjit. När de hade piggar, brukte de ta en klut och stryka över piggarna och så gräva ner kluten i jor- den, och när den var rutten, var piggarna borte. / Barn bli ofta vita på tungan och läpparna och det kallar de trösk. Då skulle en ta´ barken på trösk- trädet och koka den i mjölk och hälla i barnet. Om de red runt en stol på ett ben och sedan tram- pade där stolbenet stått fick de ont i ögonen och det kallade de stolsteg. Hur de skulle bota det hörde jag aldrig. Hyllete drack de gamle alltid för förkylning och värk skulle det visst också vara bra för. Det var bladen av hylle, som de hängde upp till tork och kokade te på. Min syster hade gulsot och då köpte mamma en docka gult silke och klippte det med sax fint, fint. Så blanda´ hon i ägg och mjöl och mjölk och bakte plättar, som blev så gula och vackra och dem fick min syster äta upp. - På Örmanäs var det en som koka en höna med gula ben och drack den buljongen för gulsot. I Klämma i Ölmevalla var det en fru som hade / fallandesjuka. Och så var det en gång hon gick över en bro och då blev hon så skrämd för en hund. Hon var med barn. Och när det barnet blev så många år gammalt som hon var med det i veckor då fick det ett anfall och då skällde hon precis som en hund. Då var det någon som sa´ till modern, att hon skulle vara kvitt sin man i fyrtio dygn och ge tösa att dricka av sitt vatten i fyrtio morgnar och hon gjorde det och tösa blev bra. Födelsemärken säger de alltid, att barna får om någon kastar något på mora. Jag hade två kusiner som härva och den ena tog och kasta en härva till den andra och den träffa henne på låret och hon var med barn och barnet fick härvan på låret. De hade alltid för sej, att om de fick detsamma att stryka på födelse- märket som de hade fått det av skulle det gå bort. Om de hade blåsor på tungan skulle de spotta ut dem tre gånger och saga: "Spotta´ na långt in i katteröva." / I Stockalid i Ölmevalla var det en tös, som hade ett björnbär på näsan. Mora hade varit och plockat bär när hon var med tösa och hon kom ihåg att det var en som kasta på henne. Men hon tog ett björn- bär och gnodde med det på näsan på tösa och det röda gick bort. Om en hade ringorm skulle en rita en fem- udd (teckning) i ringen så gick det bort. Det finns små djur, som springer i gärdsgårdar, som vi kallar russlevessler, men det är visst hermeliner och dom var farliga. Mormor sa´ alltid att vi inte skulle gå te´ na, om vi såg en, för då kunde vi bli russlevessle- blåster. Då fick en blåsor på hela kroppen. Men hade hade en fått det gick en ut på berg och plocka´ älvablexter, det är en liten svart mossa. Så la´ en det i vatten och tvätta sej med det och så försvann blåsorna. Om det var någon som skulle få barn och var rädd för att få det skulle hon ta´ hamset när en märr hade / fölat, det var den hinnan, som fölet hade legat i, och så skulle hon krypa in i det. Då skulle hon inte få det värre att få barnet än en märr.