Transkriberad uppteckning

De gamla bruka säga: ”Sy inte fast knappen på dig, för då får du svårt för att dö.” Man la’ saker i den dödes kista, stoppa pipa till honom och annat som han hade kärt för att han inte skulle gå igen. Om någon spökade kunde de läsa Fader Vår och så för- svann han. Om den döde inte blev salig, gick han igen. Graven efter den döde skulle de anhöriga själva fylla igen. – Vården (#####) gick ofta före människan själv. Strax innan någon kom kunde man t. ex. höra’, att det knacka’ utan att man såg någon. Man kunde ibland se en hund, där en människa var död. I Torpa var det en som hade redet sig för- därvad, och på det stället kunde man höra hur hästar sprang.