Transkriberad uppteckning

Det var en neri Åsa som hade sett de lee kom- ma intill sig. Ibland var han lik en hund och ibland en bock och han hade horn på huvut och på knäna och elden spruta´ ur mun på´n. Det var många gånger jag hörde folk yttra det om dem som hade tur: han har la skrivit in sig hos hin håle och då trodde de, att det var han som hade hjälpt dem till än det ena, än det andra. På Tjoleholm bodde en man och han skulle visst vara illa leer. Så låg én sjuk. Så en afton kom det ett par hästar och en fin vagn körande så förskräckligt. Stalldrängen sprang fram, men hann inte förrän hästarna var iväg och då slog elden ur näsborrarna på dem. Då gick han in för att tala om det och då låg den store mannen död. Och så sa´ de, att han var / hämtad med hästar och vagn. Min hustru tyckte att vissling lät värre i henna öron än någon slag på jorden. De hade för sig, att det var något styggt, de mente la att det var till och tjäna honom på något vis. De kallte´n hin one, hin håle, den Lee, Horn-Pär och Lucifär. Lucifärs släkte var den onde andens släkte. djävulens anhang.