Transkriberad uppteckning

Vid Gårda brygga hörde jag det synga en gång men det blev inget utav. Först rodde vi rakt dit med våran båt och frågade om det fanns nått där. Då hörde jag tydligt det sa´ Johannes i vasskanten. En tid efter blev det buret en karl i land, som hade drunknat. Han som bärga iland ´en hette Johannes och jag tror karln. Det fanns så´ na som var i syne. Om det gick en likfärd på en höjd och en människa som var med barnunge såg himlen under likkista så blev barnet i syne. Det var två bröder som gick från sjön nattetid och den ene gick avsides för en likfärd men den andre gick tvärs igenom. Min mor talte om att tjänarna på ett ställe hade varit på nöje, det var både drängar och piger, och när de kom hem gick det en häst lös på gården. Då gick en dräng fram och skulle ta´ in hästen men där fanns ingen och alla / hästar var inne. De talte uppi sockna att där var ett ställe där de hör ett barn gråta. Där påstås ett barn vara mördat och gravt ner. Det var något hemligt som skulle uppenba- ras. De trodde det var elaka människor, som gick igen. Det var bort i en stuga i Värö hos en människa där det skulle vara som en präst som kom upp i stugan och till sängen där hon låg. Och han skulle vara vitklädder. Hon jämra´ sig så förfärligt och det kunde inte bli borte. Men prästen var där och läste bort det och då blev det tyst. Jag tror den människan har gjort nått galet. Frampå herrgården, det är väl hundra år sedan, talte de om att de hörde buller uppe på vinden. En gammal skräddare tala´ en gång om, att han mötte en karl på landsvägen och han var barfotad och hade så röda fötter och gick så lätt. Skräddareen gick på ena sidan och den andre på andra. Han trodde det var den lede själv.