KORPMET@
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Ölmevalla, Halland 1936

Spökeri.

Berättare: Johan August Andersson (f. 1852)
Upptecknare: Anna-Stina Möller

Transkriberad uppteckning

Man fick inte säga något ont om en person, som var död, inte baktala honom för då fick man bära hem honom. Det kalltes så när en blev trött och sjuk och kräktes.

Socken Ölmevalla
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Spökeri.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Ölmevalla, Halland

Tomtar

Min mamma var 98 år, när hon dog. Hon talte om, att hon hade sett två besar en gång. Det var när hon tjänade på Hea i Ölmevalla. Hon och en tös till låg på ett rän- ne i andtiden. Då kom ett par små pojkar och gick förbi, och de pratade med varandra. De hade röda mössor och små jackor.Det var ett par besar.

1941 Läs sägen →
Ölmevalla, Halland

Ostagille.

När jag var ung, blev min syster och jag bjudna ut till landet 2 ½ mil bortom Kungsbacka till en flicka, som lärt sig sy hos oss. Vi åkte med riktig skjuts landsvä- gen fram. Vi frös så vi skaka. När vi kom fram, bäddade de ned oss i dunbäddar. Det var i sängar ovanpå varandra som på en båt. Tre ovanför varandra. De hade gäss på gården, därför hade de duntäcken, Vi stannade där i fjor- ton dagar. En gång blev vi bjudna till Skolläraren på ostagille.De, som var bjudna, hade en tio liter mjölk med sig och det var rätt många gäster. Man ystade och gästerna satt runt den stora kitteln och såg på. En annan gång gick man till en annan gård på ostagille. Gästerna bjöds på kaffe och fina smörkringlor. - Går- den vi bodde på hette Ölmevalla. - En gård intill hette Lunkagården och en annan Kringelegård. Vi var där i slutet / av september och början på oktober. Jag var tetton år då. (:. 1869) Bara kvinnor var med på gillet.

1941 Läs sägen →
Ölmevalla, Halland

Gastar.

Askemäre, som for här omkring och sålde aska uppi från Mark berätta´ om gastar. En sa´ han hade gasten efter sig en kväll och som han var kommen in slog gasten i dörren och gjorde ett flabbande. Gastar skulle var spöken efter ihjälslagna män- niskor. En annan hörde gastar slåss en natt. "Ge tappt, ge tappt," sa den ene, och de smällde på och slogs. På Lonkagården (##) var det en som hette Elin (####) och hon hade tagit livet av sitt barn och just då kom henna bror och då sprang hon ut genom fönstret och ut på Askberg och lät sig trilla utför där. Men hon slog inte ihjäl sig riktigt utan sprang till Fjärås till Alletorke kvarn och där hitta de na döer i snön. Och så har de alltid haft för sig att Lonka-Elin spöka och de hör hur hon gnäller. De skulle / inte få begrava så´na som hade självtatt sitt liv på kyrkogården utan de skulle lagt henne i en mosse och den kaller de än Lonka- mös.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR