Transkriberad uppteckning

Jag hade en gammal morbror, som var i syne. En gång när de körde till sta´ n såg han en kycklinghöna och så många kycklingar så han kunde knappt gå pch en gång såg han en sugga på vägen och så slog han tlll den och då blev det en karl. Och så gick han in genom en stängd dörr borti Torpa. Om han då ställde sig fam- för hästen och lyfte på remmen högst uppe på huve´t fick han se det som spöka. Då skulle en laga att en stog lägre än hästen, för annars fick en ett slag, när spöket flög. Då fick hästen det istället. Det bästa var att ha ett tåg hängande efter vagnen för då slapp den spöken, för det skulle alltid sitta på sista änden av vagnen. När min bror kom körande till Hanerö en gång fick han nått på vagnen och han måte gå av och det gnissla så / men när de kom hem till Lekarekullen skulle hästa sätta i sken och då hade´n blett å me´t. Det var en pojk, som var ute på isen härborta och så såg han ett halmlass komma från Tjplöhom och körde över isen och det var på kvällen, och kantänka, två höns drog lasset. Han har väl varit i syne, kan jag tro. Han är död nu, men han talte om´et en gång.