Transkriberad uppteckning

Det var en sort de kalla lyktegubbar som sprang bort efter ån. Det såg jag här borta. Det fläckta att sken fram och tillbaka, så dog det å och så lyste det upp igen. Det skulle vara som någon liten tomte- gubbe. De sa, när det var mörkt, kunde han komma och förvilla folk. - Han kunde lysa folk också. Men så ville han ha någonting för han lyste dem. Det var en som var ute och gick; det var så mörkt. Så kom den här lyktegubben och erbjöd sej att lysa honom och han lyste´n hem och var med honom ända upp i farstun. Men så ville ha ha en styver. "Kyss mej i röva", sa gubben. Men han kom ur farstun igen. Och han gick ute och vela hela natten, och visste inte var han var. Lyktegubben hade förvillat honom, så han kom ut igen.