Transkriberad uppteckning

Lyktegubben har jag sett. Det var flera kvällar i rad på ett och samma ställe. Det var ett ljussken, som flamma upp så här. Det var i min barndom. En kväll kommer jag särskilt ihåg. Jag var väl 8, 10 år. Det var ett fruntimmer ifrån gårdstället som skulle hem om kvällen. Och hon gick strax bredvid, där lyktegubben bruka lysa. Hon hade lykta så vi såg var hon gick. När hon kom ett stycke förbi där lyktegubben bruka vara, börja lyktegubben lysa. Hon stanna och stod och titta på´n. Han flamma upp och ner. - Det var en märr som hade fölat och fölungen blev ihjäl- trampad; och den hade de gjort ner där, och det var efter de benen det lyste. Det var en person här nere i en gård, som hette Nils. Han var ute och gick en kväll. Mörkt var det. Rätt som han gick, lyste lykte- gubben till. "Hör du, lys mej hem, så ska du få tobak", sa Nils. Ja, lyktegubben följde med och lyste. När Nils kom hem stängde / han dören efter sej och brydde sej inte om att kasta ut någon tobak. Men det blev ett sådant väsen ute i farstu´n, så Nils måste kasta ut tobak till honom. Sen blev det lugnt.