Transkriberad uppteckning

Det var ingen som ville slakta hästar själv förr. Då hade de en de kallte för rackarn till det. Det var en i denna socknen som hette Elias, Svarte-Börje Elias kallte de honom. Det var en tor- pare här väst i socknen. Han gick och tiggde annars. Han for om- kring och slakta hästar och katter och hundar. Han hade lite lön av socknen för det. I mina barnaår fick kroppen ligga; de grov inte ner den en gång. Rävar och sådant där fick väl ta den.