Transkriberad uppteckning

Då hade de långhalm på golvet. Den tog de in före skymningen. De hade inga julgranar på den tiden, de kom senare. Så hade de julhögar, för det var inte vanligt med julklappar. Julhögarna bestod av kakor av olika storlekar. Det var vörtbröd och vetebröd. Den största kakan låg underst. Så var det ett par lussekatter och överst pepparkaker, stjärngossar och mjölkpigor och så satte de fast dem med en strumpespeta. Ibland var högarna så stora att strumpespetarna inte räckte ända igenom hela högen. Julhögar hade de så många som barnen var i familjen. De fick stå där tills de mögla! Så var det tidig julotta på juldagen. Då när det var mörkt hade de tjärvedsbloss och splittra i ena ändan. Det var gran eller fur. Jag hörde talas om, att de döda hade julotta, men det har jag aldrig sett. Jag vet inte om det varit i Landvetters kyrka någon gång. De påstod t. o. m. att det skulle / vart sand efter dom i kyrka. När de åt på julafton var de rädda för att nysa för då trodde han, att han inte skulle uppleva den andra julen. På juldagen skulle de aldrig besöka någon utan vara i stillhet. Julen var verkligen en stor högtid för de gamle. Det kunde man förstå på alla beredelserna. Om ett ljus slockna’ skulle någon dö i familjen under det året. De lekte julelekar i halmen. Då ”sparka de rävenklo.” Då la’ två pojkar sig skaffötters på ryggen och så sätte båda upp högra benet och tog krok så skulle den ene dra’ till så kraftigt att den andre flög över huvet. Så ”peta de juletyppa.” Då gjor- de de en trefot av halm som de ställde på golvet. Så la’ en sig på ryggen med huvet intill juletyppa och så skulle han lyfta benen ända till huvet och ta’ den med fötterna.