Transkriberad uppteckning

Vi var några stycken här, som gick med stjärnan annandag jul i några år för omkring 56 år sedan. Då tog vi förut reda på av gamla de gamla visorna, o hur det hade gått till förut, vi fick en ledtråd här o en där, men muntligt alltsammans, ingenting tryckt. Sen satte vi ihop detta. När vi började, var det bara några som gick omkkring o sjöng julvisan. Vi fick sedan hålla på i en månad före jul o göra i ordning, stjärnan o kronor o dräkter, det skulle gå ordentligt till. Det var Herodes o hans tjänare, Moria lands konung / o hans slav, tre vise män, stjärnförarn o Staffan o Judas med pungen. Moria lands konung var klädd i svarta byxor med breda guld- revärer på sidorna o krona på hu- vudet, sabel vid sidan o en "kartusch- rem" över ena axeln o en vit skjorta på överkroppen. Och så var han svärtad i ansiktet. Vita skjortor hade de nästan alla. Herodes hade också byxor med revärer o vit skjorta o krona på huvudet, han var ej svärtad i ansiktet. Herodes tjänare var ung. likadant klädd, men han hade inga revärer. Moria lands konungs tjänare var också svärtad i ansiktet. De "vise männen" hade svarta byxor o vit skjorta o vita "hattar", det var handdukar, som vi virade om huvudet i varv på dem. Och så / hade de höga stavar. Sen var de andra också ungefär klädda på samma sätt, stjärnförarn o Staffan o Judas med pungen, Judas med pungen hade just ingenting att säga. Kronorna var gjorda av papper med påklistrade stjärnor, silver- o guldpapper. När vi kom till ställe, sjöng vi först utanför fönstret: "Se julen är inne, glädje en var, vi hälsa den välkomna gästen välkommen, ty allt sedan forntidens dar är julen den gladaste festen. Låt glädjen bestiga, en tröstfull och sen, må den över julen dig gästa. / Och i Eder konung förbliva en vän, ibland Edra vänner den bästa. Och nu med Ert tillstånd på forn- gammalt vis, vi sjunga med glättiga sinnen den stora högtiden till ära o pris o oppliva alla dess minnen." Sen kom vi in o ställde opp oss, o så gjöng vi om denna visa. Sen började Herodes: "Jag står här så vred och förbittrad i mitt sinn och vet inte vart jag skall vända min hand eller fot, när jag tänker på den nyfödda juda- konungen, som är kommen till att beröva mig min krona. Därföre kallar jag min tjänare fram." / Tjänaren går fram o säger: "Jag är konung Herodes tjänare så vitt jag bär svärdet i min hand och baljan vid min sida, mig lyster att strida, vad befaller hans majestät?" Herodes: "Jag befaller dig, att du skall resa över hela Egyptii land, dräpa och ihjälslå alla små svenbarn mellan ett och tre års ålder, för att möjligen kunna finna den nyfödde judakonung- en, som är kommen till att beröva mig min krona." Tjänaren: "Allt vad min herre och konung befaller skall ske." Så går han till Moria lands konung och säger: "Jag är utsänd av konung Herodes att resa över hela Egyptii land, / dräpa och ihjälslå alla små svenbarn mellan ett och tre års ålder, för att möjligen kunna finna den nyfödde judakonungen, som är kommen för att beröva min herra hans rike och hans krona." Moria lands konung: "Det är ej rätt av konung Herodes att resa över hela Egyptii land, dräpa och ihjälslå alla små svenbarn mellan ett och tre års ålder, vänd därför tillbaka till din konung, rövare, mördare, bandit!" Tjänaren vänder åter till Herodes och säger: "Nu är jag åter här, har min konung och herre kär! Jag haver rest över hela Egyptii land, dräpt och ihjälslagit alla små svenbarn mellan ett och tre års ålder, / Men på hemvägen blev jag överfallen av tre vise män och en Moria lands konung." Herodes: "Var upphåller dom sig?" Tjänaren: "Här i trakten." Herodes: "Framkalla dem till mig!" Herodes tjänare: "I, min konunge Herodes tjänare, fram- kallar jag er, tre vise män och en Moria lands konung." Moria lands konung: "Kom, låtom oss gå med friskt mod!" Därefter sjöng vi en vers emellan: "Se vår stjärna hon lyser oss till Betlehem fram, om vi henne troget följer, så kommer vi fram!" / Herodes säger: "Va ä du för en ond anda, som framför mig står? Jag liknar dig vid en sotare!" Moria lands konung: "Visst är jag svart, men väl bekant, det kan min krona och mitt svärd bevisa." Herodes: "Äst du en herre och en konung av Moria land, befaller jag dig att du faller ned och tillbeder mig!" Moria lands konung: "Nej! Min stav faller!" Herodes: "Nej, själv måste du falla, annars skall ditt huvud skiljas från din kropp, och blodet rinna för mitt svärd." Så sjöng vi: "Se, den hedniska kungen hur han Herodes tillbedja får, / tre herdar och en konung, sjunga lustigt och glatt " " " " Under tiden detta sjunges, stå de vise männen med stavarna över huvu- det på Moria lands konung, medan han ligger på knä. Konung Herodes: "Stig upp, du har min nåd! Sätt din krona på ditt huvud och visa, att du är en herre och en konung av Moria land!" Så sjunga de vise männen och Moria lands konung: "Se, Herodes han blev narrad, och det var så bra, tre herdar (!) och en konung sjunga lustigt och glatt!" Konung Herodes: "Vem vågar kommissera i mitt rike?" / Moria lands konung: "Tre vise män och hedningar från Österland, som komna från Median till Betlehem, upplåto sina håvor med hjärtans största rörelse och skänkte honom gåvor, guld, myrra, rökelse!" Konung Herodes: "Vart länder er resa?" Vise männen och Moria lands konung: "Till Betlehem att fira där vår julefest, att Kristus själv må bli vår gäst, vi önska må!" Därefter sjunger Staffan: "Staffan var en stalldräng, det tackom vi så gärna, / han vattnar sina fålar fem, allt för den ljusa stjärnan. Staffan rider åt källaren, det tackom vi så gärna, han tömmer vin i bägaren, allt för den ljusa stjärnan." Och så sjöng vi till sist: "Så har det hänt i forna dar, fast vår skildring enkel var, ett minne dock, som kallar opp bland världens skönsta hopp. Och nu till sist, av hjärtans grund, vi tacka er för denna stund, och nu vi alla önska får, ett gott och trevligt år!"