Transkriberad uppteckning

Mastunga spöke - jag var tio eller elva år när det var. Det var bara en vinter, de hörde det. Det började vid julen och höll på tills fram- åt våren. De trodde att det berodde på att käringen där - hon hette Bengta Kersti - hade mördat ett barn och fördolt det under golvet. Hon hade sin son hos sej, och han hette Johan Bengtsson, och en tjäns- tepiga, som de kallade spöketösa. Spöket pratade. Frågade de: "Var bor du?", svarade det: "I klockevråa". En änka i Brorslätt i Ving kom och skulle höra på spöket. Spökegubben sa: "Gå du hem med dej, du har nog att tänka på! Minns du, när din man slog pigan så köttet lossna' på bena?" Bengta Kersti levde inte länge sedan, men spöketösa levde länge och bodde neråt Kärr eller Aspanäs. Han (spöket) skräpp- te av den tösen, för hon pusslade med honom, så han fick mat. / Hon satte en tallrik med mat i klockefort, och de kunde höra, hur han åt. Samma året som detta var kom det ut ett rykte att värl- den skulle ta slut. Spöket sa', vad de skulle läsa för en psalm då: "Glädje utan Gud ej finnes -".