Transkriberad uppteckning

Man högg långa granar i skogen o slätkvista dem så att det bara blev en svans i toppen kvar, och så gick man och satte opp dem på ställena. Men egentligen skulle man inte visa sig då. Jag var med en gång när vi satte opp på ett ställe, o så visa vi oss i fönstret, o så sprang vi undan. Så kom ägaren ut men var i bara kalsongerna, så han kunde inte följa efter oss. Men så fastna min vante på en stolpe, vi vänta ett tag o så skulle vi efter den, men då hade han klätt sig o låg på lur o drog in oss. - Men sen gjorde vi likadant / på ett annat ställe, vi satte opp granarna o sa till vid fönstret, men inte ett knyst hörde vi. Då slog jag till med yxan i trappan, men intet hördes av, vi fick gå, de tordes inte öppna. Det var i Kyrkefalla detta. De stal granar vid portarna då på morron också. Det var de, som bar in sina granar på logen den natten, men ändå blev de tagna. Men att de höll på o gjorde rent i andras ladugårdar var mest bortlagt, när jag var ute. Men en gång var de så manstarka på ett ställe, att de bar hela svinhuset där utåt markerna o grisen också. Svinhuset var inte så stort, men det var timrat.