Transkriberad uppteckning

Natten mellan juldagen och an- nandagen var de ute och gick "jula- bock". "Julabocken" var en person, som gick på fyra fötter, och så satt en annan på hans rygg. De var också ute och sjöng "julavisa" den natten. Där folket var snälla på ställena, dit de kom, sjöng de vackert, men tyckte de ej om folket, så sjöng de fult. Det var en här, som sjöng: "Jag ser på eran skorsten vit, att Eder doter ä ingen s-t. Jag ser på Eder källarläm / att Eder tunna rinner än." Så sjöng de: "Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem, allt vid den ljusa stjärna. Dagen synes inte än men stjärnorna på himmelen de blänka." De började sjunga utanför fönsterna, men sedan skulle de in o ha mat och kaffe. De var stora sällskap då som kom, 8 à 10 sytcken, och det var både fruntimmer och karlar. Det hände då, att karlarna klätt sig till fruntim- mer och fruntimmerna till karlar.