Transkriberad uppteckning

Potatisen sattes vid midsommartiden. Första så- dagen hade man som ett litet kalas, för då skul- le en äta upp ”vårleven”. Den delades mellan folk och dragare. Det var den största bakan som ba- kades till julen. Den var naggad i kanten. En skulle börja att så tidigt på dagen, för då fick en bästa säden. Det var inte bra att så sent på dagen. Det första en sådde, skulle kastas i åkern i atta på morgonen. – När en förde utsädet till åkern, skulle en vara försiktig, att en inte spillde något efter vägen, för det var inte bra. Utsädet kördes på kärra eller vagn till åkern. Mor min sådde ärterna ur förklädet. Hon tog in- te såkorgen. Det skulle sås ur förklädet, för då fick en de bästa ärterna. / En skulle så medan gulärlan var i trakten. Då var jorden lämpligst för sådd. Nordanvind var bra vid sådd. Det ville far ha. Fick han så med vantarna på, så visste han att han skulle få en bra skörd. När en spände från dragarna, så lade en skaklarna i kors, för att inte ”onda väsen” skul- le begagna dem. Hästen skulle ha vila. Det fick han inte, om man glömde att lägga dem i kors. Om det blev en obesådd fläck i åkern, så var såningsmannen feg. Han skulle dö in- nan årets slut. Men den såden han sådde det året skulle bli med den bästa gröda han hade fått i sin tid.