Transkriberad uppteckning

De stadsbor som hade jordbruk voro de som ägde av stamtomterna, till vilka hörde oskiftad åkerbruksjord och ängar. Huvudvikten lades på boskapsskötsel, enär varje jordägare hade fler hästar än jorden krävde i brukning. De som hade jordar voro handlande och handtverkare och dessa handtverkare hade foror ute jämt på marknader och då skulle havre med, på sommaren fick hästarna be- ta vid vägen men om vintern köptes hö på gästgiverierna. Jag följde far på marknaderna åren 1868-1875 han gjorde stövlar, selar och fotsackar. 1/4 del av den odlade arealen besåddes med råg. Var jordägaren handlande, så ingrep han aldrig själv aktivt i jordbruket, utan hade en pålitlig karl som svarade för det hela. I skördetid gick dock alla man ur huse för att redan / Skom. A. Brandt. Skövde Stadstraditioner (5) 2 vid soluppgången vara i färd med bergning och sedan höll man på tills det var tid öppna boden. När tröskningen började skulle husfar själv prägla de tre neker, som voro avsedda för såakaka, sedan fick drängarna göra resten. I vinklarna lite varstans inom stadens staket, fanns små obebyggda bitar som stan ägde, dessa kallades för täp- por och fick arrenderas av sådana som inte hade jord u- tanför staketet. Sedan hade staden en annan inkomst av jorden, det var slåttern och betet på de allmänna platserna (Kyrkogården, backen, och garpamossen), dessa fick bara skördas och betas, ej plöjas. Det var inte bara handlande och handtverkare, som hade jordbruk, borgmästaren hade också gård utanför ej löne- jord utan egen eller på arrende. Detta bevisas av att vid rådhusrätten förr, när någon blev stämd för att djur sprang lösa i staden, så skylde de på att det var borgmästarens. Det var förbjudet att röka pipa på stadens gator eller / Skom. A Brandt Skövde Stadstraditioner (5) 3. gårdar. Hammarhjelm på Mölltorp i Säter var stämd en gång för rökning på en gård men blev frikänd för han hade rökat cigarr. Om stadens "ståndspersoner" hade gårdar utanför staden, så var det inte en binäring, utan tvunget, för tjänstemännen hade inte så stora löner så det räckte till kontant köp. Var de rika hade de gård, för att hålla till med sin familj om sommarsöndagarna. Det var inte vanligt att flytta ut om våren och flytta in om hösten. Hemmet i staden var hu- vudkvarteret hela året. Skulle de bort från staden en längre tid reste de bort och "Drack brunn". En sådan var Him- melskällan vid Varnhem. Det var flera som helt levde på jordbruk men var borgare. Den siste bonden i staden var Rådman Heléns son, som hade sin ladugård och sin jord efter skiftet vid Lögegatan. Han hade här fullt landtbruk till år 1897, då han dog. Hans stuga, brygghus och ladugård stå nu kvar som stadens Museum (Helénstugan) och är den enda bostad som står kvar före branden och stadsreglering 1759. / Skom. A Brandt Skövde Stadstraditioner (5) 4. Den som endast ägde tomt kallades tomtägare, var han ägare till jord utom staden kallades han patron eller länderibonde, beroende på storleken. Torghandeln förr var inte så nödvändig som nu, när folk köper hektovis. Även då torgfördes landtmannaprodukter om lördagarna, ägg, smör och höns även före gudstjänst om söndagarna. Då var torginköpen baserade på fyra stora marknader, då stadsborna försåg sig med vad som behövdes tills nästa marknad. Dessa voro Paulusmässomärknad, Vårfru- dagsmarknaden, Midsommarsmarknaden och Luceamarknaden Paulsmässmarknaden var en spannmålsmarknad, efter den gick fororna till olika hamnstäder vid Vänern eller Västkusten. Karduansmakare Fogelkvist processade hela sitt liv med staden om sina andelar av jord på Sanden (nu Sandtorget)