Transkriberad uppteckning

I Ryd vid Smedsgården bodde en gubbe i en jordkoja, med berget som ena väggen. De sade han i tyska kriget kommit över en svartkonstbok, för när han kom åter kunde han göra vad han ville. Vid hans stuga gick ett brant stup utför berget, där bönderna körde ner timmer. Det var brukligt att sätta en bromssko på slädmedarna för att slädlasset inte skulle störta över hästen. Gubben Rot kunde sitta i sin stuga och trolla så det gick så trögt utför berget, att hästarna fick dra så löddern rann av dem. Å andra sidan kunde han sätta sådan fart på släden uppför backen, att hästarna inte han med. Gubben Rot kunde på beställning ta ut ett öga på folk, om de beställde det och betalade bra. De skulle då ha med sig en stor linneduk, som han ritade upp ansiktet på och sedan / F. stataren E Larsson Skövde Svartkonst 2 körde han sin bajonett genom ögat på ansiktet på duken. Duken hängde han på en gammal tall och efter tre dagar började först ögat rinna och sedan inflammerade det. När han stack läste han fader vår "både rättfram å bakvänt". Han hade läst fader vår så många gånger baklänges, att han kunde den lika bra som annat folk kunde läsa den rättfram. Hade någon blivit bestulen och gick till Rot, så slog han vatten i en skål och tittade i och sedan sade han hur den sökande skulle gå för att finna sitt bortkomna gods. En stortjuv i Säter kunde han aldrig rå på för denne sprang med det stulna över vissa gränsstenar och in i Sä- ter och där kunde han inte se det i handfatet. Ville de bli av med ohyran, skulle de ta ett par av var sort och lämna Rot, han gjorde då en båt och släppte dem i och sedan satte han båten i bäcken och så seglade ohyran iväg Brann det på skogen kunde Rot hindra spridningen ge- nom att motsols gå runt brandplatsen tre gånger och släpa / F. stataren E Larsson Skövde Svartkonst 3. en vådeldsbrand efter sig Gubben kunde också ställa trumsjuka på skogskorna genom att i änden på dem blåsa in rök, fram mot kväll- ninga sprack dom. Blev han lejd att bota några djur så ledde han dem till en jordfast sten och med en hand på korset på djuret och den andra handen på den jordfasta stenen läste han dem friska. Denne gubbe bet inte eld på, de kunde tända på en ljung- tuva och i den kunde gubben stå utan att få en brännblåsa, men barfota skulle han vara, för bara sitt eget skinn hade han säkrat inte kläderna.