Transkriberad uppteckning

Förr skulle två drängar och två pigor hålla pellen för brudparet. Det fanns inte tärnor och marskalkar då. Pellen var en silkesduk, som hölls, när prästen vigde. Det sköts mycket på bröllop förr. Min far tala om ett bröllop i Backa. Prästen körde själv dit. Han hade en ensittare, det är ett kjöretyg för en människa. Man kom överens om att inte skjuta så mycket som vanligt för prästens skull. Men prästen sa, att det inte var farligt och han var inte rädd. Det fanns en speleman Bern på Lahall, som spela brudmarschen. Det lät så väl. Och när någon förr blåste i klarinett, så blev det musik. Det är inte som musiken nu för tiden. -Det var glatt och livat på bröllop, men det söps så för- skräckligt. - Förr skulle han fråga, om han fick dottern hos hennes föräldrar. Men sånt är landsförvisat nu. Man hade mer kärlek och bättre reda och förstånd förr. / Kockabränne körde man efter förr vid bröllop. Gästerna klädde ut sig och så tog de en vagn, som de drog själva. De fällde ett träd och la på förvagnen. Det gick tungt och ibland välte vagnen och då skulle brännvin bestås, innan man fortsatte. Två stycken var utklädda till skogvaktare och skulle låtsas hindra, att man fällde trädet. Hela trä- det drogs in i köket. Man högg det inte utan stoppade ena ändan in i spisen bara. Det här var väl på andra eller tredje dagen av bröllopet. - Brudparet vidgdes på det stället bruden var ifrån och inte i kyrkan. Före min tid var det sed, att man skulle rida och möta brudparet.