Transkriberad uppteckning

Efter alla utearbeten, exempelvis höstplöjning, höstsåd- den m.m., kunde tröskningen börja. I samma ordning går arbetena än i dag, med den skillnaden att handkraften mestadels ersatts med ma- skinkraft. Att tröska med präjlar hör nog till det förflutna. Präj- len var två grova käppar, av något hårt och tungt träslag, sammanbund- na i ena ändan med en smal rem. Dessa två käppar kallades handval och slagval. En skåra måste skäras i dessa för att få remmen att sitta stadigt. Denna rem kallades präjelkurra. Handvalen skulle man hålla i händerna, svänga präjlen i luften och slå till säden på logen med slagvalen. Trösklaget bestod av två eller fyra man. Var det små jordbruk, kunde två hinna med tröskningen, var det stora jordbruk, mås- te de vara fyra. Något som förekom mycket i Bohuslän var spanntrösk- ning. Hade inte gården själv nog med folk, så lejdes en eller flera / för tröskningen. Dessa skulle ha ett visst kvantum säd, den s.k. spannskäppan. De första slagen från logarna hördes redan klockan 3 på morronen. När fyra tröskade med taktfasta slag, lät det så här: "Alla fira, alla fira". I dessa lag fick ingen nybörjare vara med, för då haltade slagen. Men även i dessa lag fanns kvinnor, som sköt- te slagan lika bra som en karl. När de tröskade råg, löstes kärvarna och lades i ordning med axen åt ett håll. När blötan, som detta kal- lades, var övertröskad, vändes den och tröskningen fortsattes tills varje korn var urslaget. Halmen togs upp och bands åter i kärvar, men mycket större än när de stod på åkern. Nu hette kärvarna lång- halmskärvar. Dessa användes till band åt nästa års rågskörd samt till täckning av tak och till julhalm. I största nödfall skar de halmen till hackelse att utfordra djuren med.