Transkriberad uppteckning

Jag har ofta varit med om att dansa fiskaredansen både på julkalas och bröllop. Först hugger jag upp en vak i isen och börjar göra ut dörjen. Jag beter mig som vid ett vanligt vinterfiske. Går fram och tillbaka vid vaken, slår den ena skon emot den andra och huttrar och "ger" mig över kölden. Så får jag napp, jag hugger till och drar upp reven, ibland hänger fisken på, men någon gång ramlar fisken av kroken. Fisken lägges i olika korgar, vittling i en korg, kolja i en annan, skädda i en tredje och makrill i en fjärde. En fiskuppköpare kommer fram och frågar / efter fisk. Fiskaren frågar honom om vad slags fisk han vill ha, och säger under det han pekar på fisken: Där ä kolja, där ä "weddeng" (vittling) och där ä torsk. Den kostar en plåt och den tre daler. Fiskuppköparen prutar och anmärker på fiskens kvalitet. Så bli vi ovänner och putter och knuffar varandra, och slutligen ramlar jag ned i vaken allt under de värsta nödrop, de närvarande drar då upp mig ur vaken. Orden till fiskardansen kommer jag ej ihåg nu efter min hjärnblödning Varför jag dansade fiskaredansen berodde på att karlarne voro svåra att få till att utföra dansen. Hade vi ej någon fiolspelman så måste / vi sjunga. När man gjorde turerna över golvet hukade man sig ned och stack fram än den ena foten, än den andra, ja precis som då man dansar hallänningen.