Transkriberad uppteckning

När jag var tjugo år, fick jag 24 kronor om året i lön. Ingen städja. Det var det högsta ett fruntimmer kun- de få, som var utlärt i vävnad och allt. Så hade jag ett par kängor och ett par lädertofflor och halvsulning, när det behövdes, ett skålpund ull till srumpor och två lim- mar hör - Vi brua hör´n och det var 20 eller 30 bruer i en limme. De flesta fick vissa alnar blaggarn, för de hade hälf- ten blaggarn till nerdelar. Och linnelåert till böingar (ö- verdelar på särkarna). Vi hade ju inga byxor. Vi bytte var fjortonde dag. Till jul fick vi tjänare var sin stor, stor juleka- ka och en hop ringar, som vi fick gå hem med till föräldrar- na. Far hade gift om sej och hade ett bra torp. Han hade ko och ibland häst. Han hette Bern i Fälletacka. Tjänare for till Björketorps marknad först i oktober och sökte tjänst. / Det var 1870 jag fick 24 kronor i årslän. Första året jag ha- de tjänst, hade jag inget mer än mat och kläder. Sen fick jag 18, så 20 coh 1870 fick jag 24 knor. Jag fick 18 alnar linväv. Jag hade en bror, som gick valle med får. Det var hos en torpare, som tog in får (tog emor får). Han drev av i skogen med hundratals får. Han hade ett horn att tuta i och spela. Han var ensam med dem. Han kom hem om kvällarna, för vi bodde nära. Min bror fick inter än maten för arbetet. Nej, han fick inget till jul. Låtafår - fattiga hade får ute hos torpare och fick hälf- ten ullen och hälften avel.