Transkriberad uppteckning

"Jultjyvan." № 4 Min farmor brukade berätta om ett troll, som hon kallade Jultjyvan. Det var ett feminint troll, som bodde med sina trollungar långt uppe i de stora skogarna. Varje år vid jultiden kom hon ned till be- bodda trakter, och då besökte hon de gårdar, där det fanns minderåriga barn. Hon såg ut ungefär som en stor apa, åkte under ett omstjälpt bryggkar och hade en bila med kort skaft i sin ludna hand. Så ställde hon sig på vakt vid någon gård, och om något barn kom ut, passade hon på och högg av det en fot, så det inte skulle kunna komma undan, drog det så under karet och gav sig i väg till sitt trollbo. Men om det dröjde, innan något barn kom ut, började hon föra allt slags ofog, slog med sin ludna hand i knutarna, pep och tjöt och förde skoj för att göra barnen nyfikna och locka ut dem. Ibland lyckades knepet, och då bar det i väg med det infångade barnet till trollboet, där hon beredde det till julmat åt ungarna. Av ett så rövat barn fick man sedan aldrig se ett spår. Men bar- nen voro förbjudna att gå ensamma ut i mörkret. Jag kommer ihåg, att farmor strängeligen för- bjöd oss att gå ut ensamma i mörkret vid jul- tiden, ty då var det endast en lyckträff, om man lyckades undgå det vederstyggliga trollet.