Transkriberad uppteckning

En gång då de voro och årde (plöjde) på åkern, så hittade de ett beläte, som såg ut som en människa, men var litet. De togo det och lade det i köket på muren. Varje kväll, då de sköto åter spjället och signade huset, så skrattade det. De frågade det, vem det var, och det sade, att det var en av dem, som blevo nederkastade på jorden. (Det skulle så ha varit ett skogsrå eller sjörå.) De frågade vidare vad det skrattade åt, och det sade: »Då pigan signar huset, så rusa djävlarna ut, och så är det en, som är halt, och då den ska springa ut, så faller han och de andra uppå honom, och då skrattar jag.» Då de frågade, vart de skulle föra det, så sade det: »Dit till det ställe, där jag har varit hittad.» De förde det dit tillbaka.