Transkriberad uppteckning

Det var två bönder, som voro ganska förmögna. Men den ena bonden började bli fattigare dag ifrån dag. Huru han än arbetade, hjälpte ingenting. När han tröskade, fick han litet säd. Han beklagade sig en gång för drängen. Denne svarade: »Jag ska taga reda på orsaken härtill.» När kvällen kom, gick drängen till åkern, där rian stod, och satte sig på en vedtrav och höll utkik. När allt blev tyst och stilla, kom en axelbred varelse, som hade ögat mitt i pannan. Det var tomten. Det regnade friskt, men drängen var trogen och tomten var trägen, ingendera gav vika för regnet. Tomten tittade på en rågstack. Drängen tittade på tomten. Tomten tog rågstacken i famnen och började vandra av till den rika bondens ria. Drängen grep till rivedsklubben och sprang fast tomten. När han fick fast tomten, hörde han honom mumla: »Det regnar, det regnar.» Drängen började slå tomten med klubben i huvudet. »Det faller stora droppar emellanåt», sade tomten. Men drängen upphörde inte att begagna klubben. Tomten sade för sig själv: »Sådana regndroppar uthärdar jag inte länge.» Tomten lämnade rågstacken och gick till rian undan regndropparna, som drängen lät falla på honom. Om morgonen gick drängen hem och berättade vad som hänt. Den fattiga bonden belönade drängen väl och bad, att han också nästa natt skulle valla åkern. Den dagen såg den rika bonden ganska modstulen ut, då han såg, att tomten intet hade uträttat om natten. Om kvällen tog drängen åter plats på vedtraven bredvid klubben. Då såg han den rika bonden gå ned till sin ria med en knippa rött snöre på armen. Ena ändan av snöret fäste han in i sin ria, den andra ändan ledde han in i den fattiga bondens åker och fäste den vid en rågstack och gick sin väg. Drängen, som var kvicktänkt, sprang genast och löste snöret från den rika bondens ria och fäste det i den fattiga bondens ria. Snörets andra ända förde han i den rika bondens åker och fäste den där i en rågstack. Drängen höll sig dold ett stycke ifrån, för att åse, huru affären skulle avlöpa. När allt blev tyst och stilla, såg han tomten komma långs snöret till rågstacken. Han tog så rågstacken på ryggen och förde till den fattiga bondens ria. Under tiden flyttade drängen snöret till en annan rågstack. Tomten kom åter och förde den stacken. Sålunda fortfor drängen och tomten hela natten, ända tills tuppen gol. Och nu blev den fattiga bonden rik genom sin hurtiga dräng. Och nog lärer det vara sant, ty det finns ännu fattiga och rika bönder om varandra.