Transkriberad uppteckning

Runöborna äro riktigt fulla med troll. En gång kom ett lag runöbor till Holmen — Odsholm — och lämnade kramet (godset) hos en bonde och gingo själva utanför dörren. Men en strandridare råkade vara därinne den gången och en hem-man med. Strandridaren — du må veta ryssen — var genast och grep efter kramet deras, men holmbon sade: »Låt skiten vara, det kan gå illa med dig.» Åt kvällstiden började strandridaren känna, att handen började värka och svullna. Därför frågade den andra runöbon, om han inte skulle veta bot mot det, men han sade: »Någon vet var han har fått det, huru skall jag kunna bota det.» Sedan gingo runöborna ut att sova, och han som hade skulden till det, sade åt den andra: »Du kan ju gå och krama handen hans», men den andra sade: »Kan du inte sedan själv göra det», och lade sig ner. Då de om morgonen åter kommo in åt stugan, så låg strandridaren där och skriade och kujade (kved), så mycket han orkade i värken. Nu gick runöbon dit, tog en gång om handen på honom, och därmed var all värk med en gång som bortsopad. Där må ingen säga, att de duraken (skälmarna) inte kunna trolla.