Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gastar det talade man mycket om förr. Det var ett ont väsen för folk blev sjuka om de råkade ut för en gast. Om man kom emot en sådan där gast, fick man frossa och blev mycket illa sjuk. Det kallades att bli gastkramad. Jag har alldrig själv blivit gastkramad, men jag vet flera, som har blivit det. Om någon blev gastkramad, skulle man ta ett glöd och föra det runt omkring per- sonen som blivit gastkramad. Det skulle alldeles säkert hjälpa. Gasten brukade ock- så åka med folk på lass, då fick hästarna dra så att svetten stod av dem. Jag har hört flera stycken tala om att det haft gast- en på ett lass. Om gastarna voro ute då solen / gick upp på morgonen, då måste de stan- na på den plats de voro tills solen gått ner igen. Sådana gastar kallades dagståndare. Om man kom emot en sådan där dagståndare, då blev man sjuk och frös, så man skakade, även om det var mitt i sommaren.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Där bortom Björnhult där ä de en trollbacke. De va en torparepojke, han va svåger te mej, å han va ute å jaga hare. Han hadde e hynna, som va en riktit fin harhunn. Han skulle sälja'na dagen ätteråt å va bjuden I oo riksdaler för'na. Så de va en fin hunn. Men när han gick där, så fick han höra hynna skälla, å så kom haren sättanes över vägen. Ä han sköt. Men tänk, då va de hynna, han hadde skjuti. Ho släpa sej fram te'en å gnisla, å så do ho. Han vart lessen förståss, för han va fattier å hadde tänkt, att han skulle få lite pänga, när han sålde hynna. Ja vet, han kom hem te mina svärföräldra strax å satte sej å gråta. Men i den där backen, där fanns de mycke tocke där trolltyg.
Spöken och syner, gastar och gengångare
När ja va barn, så va ja å bror min ute i en hage å plocka smultra en gång. Å rätt va de va, så fick vi si en så förskräcklit stor orm, som kröp iblann buska. Å han reste sej mä huvet, de va la en hel aln över marka. De va ett bra stycke ifrå oss, men vi såg'en så tydlit ändå, där han kröp fram. Å vi vart så förskrämda, så vi la å hem å talte om'et för far. Å far han to bössa å gick ut i skogen, å de va ett par kara te, som följde mä. Men då va han borta. Men di kunne följa spåra änna ner te sjön, för de syntes i gräset, där han hadde gått fram. Å på ett ställe hadde gärsgårdsstöra blitt åbrytna, när han hadde gått över. Så di trodde, att han hadde gett sej å ut i sjön. Men de har ja många gånger unnrat på, va de kunne vara för sorts orm, för en rikti orm va de då, de ä säkert. Men han ville ju inte åt oss, eller viste, att han hadde någe ärnde te oss, inte.