Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Bot mot kalfdöd
Fordom när nyfödda kalvar m.m. ej ville leva i ladugården lades under ladugårdströskeln en täljkniv eller en lie, vilket var mycket verksamt och fördrev trolldomen.
Jättesägner
Oppi Nössemarka bodde dä en jätte för länge sen. Han tog e tös en gång, som va' ute i skogen. Ho hade dä bra, men en julafton velle ho gå hem å hälse på. Jätten lova henne detta, men först skulle ho avlägga en ed på att ho skulle komme tillbaka. När ho kom hem, nämn- de ho Guds namn. Då ble ho liksom förstelna, men ho dog ente. Kom aldri tillbaka te jätten efter detta. Sjukdomen feck ho behålla så länge ho levde.
Jättar
Dä va e käring som va ute å jätte sine kor. En da ble dä sent på kväl å när ho körde hem krätura ble det e ko borta ve en stor sten. Ho feck ente igen koa förrän dan efter å då mjölka ho blod. Käringa sa' sen att den store sten va jättens stuga å att dä va' han som hade tage fatt koa den kväl.
Botemedel
Mot ormbett skulle de läsa besvär- jelser så skulle verkan av giftet försvinna.
Trolldom, kloka
När de läste besvärjelse el. "signa" över något var dä ente alle som begrep va' de sa'. En del vesste dä ente själva. Dä va' heller ente noga utan huvudsaken var att de momla* något. *(småprata.)
Kloka (trolldom)
Här i Töftedal fanns dä en trollgubbe som kunne trolla så att skata kom å satte sej på handen när han ville. Råtter kunne han också locka fram ur deras gömställe.
Varsel
Ja kände en gubbe som ofta såg andar. Mest va' dä om natta. Ja låg mä honom e natt på ett ställe å när dä ble fram på natta så fråga'n mej om ja såg den som va' inne. Ja, svara'n att ja ente hade varken hört eller sett nå'n. Jo han hade sett en karl som kom genom döra å in efter golve å geck fram te ljuset. När han hade vart där geck han ut igen. Dä va ente alle kvällar han såg andane. Han va säker på att dä va andar också å ente vanligt folk som visa sej. Samme kväl tala han om för mej att dä strax förut varit en som hade hälsat på'n. Han vesste ente att dä va' en ande förrän efteråt. Dä va' en / kväl han kom å knacka smått på döra. Ja ba'n komme in å då kom dä in en som va' klädd i en fin päls. En stor säck hade'n på ryggen å bjö han ut å velle sälje varer. Efteråt feck ja veta att dä ente vart nå'n handlare inne på nå't ställe i hele bögda å engen hade heller sett någon den kväl gå på vägane.
Varsel
För mej ha' dä ente spöka nå'n gång. En gång va' allt lite konstigt förstås. Ja tycker dä ä konstigt än i da. Ja kom å for hem ifrå Fredrikshall å när ja kom i hall- backen (utför backen) mett för Ide körka ramla bägge skäkene i backen. Dä konstigaste töckte ja va' dä att slä'n* tvarstanna i backen utför. Dä va' fint före å enget inunder medarne heller som bromsa. Hästen ble ståenes alldeles stilla. Att han såg nå't dä begrep ja för han var rädd. När ja väl hade spänt i skäkene så ble fart på hästen ska' ja säga. Ja har aldri åkt så fort i all mi ti som den gången. *)SLÄDEN)
Tydor om väderleken
Om tordyvel va' ute å surra om kväl ble de alldeles säkert gott väder da'n efter.
Dåligt "mot"
"Motet" hade stor betydelse. Man strävade efter att få "karemot" när man skulle ut i något viktigt ärende. Kvinnfolkemot bådade olycka såvida den man mötte inte var en hora.
Tydor om sädesärlan
Fick de se den svarte fläcken först som linärla ha på bröstet kom dä att ske nå'n olycka under året.
Övrig klokskap (färg)
För rödhåriga människor skulle man akta sej. De va' falska, men på samma gång dumma. Dä ä nock sant som ordstävet säger: "Rött hår å talleskog växer ente i go' jord".
Övrig klokskap (tal)
De sämsta tal en kunne nämna så va' dä 11. 13 var heller inte dä bästa. Men ja vet då ve geck i skolan å gjorde nummer- lekar så kunne dä hända att nän feck 11. Då ansågs han el. hon för de olyckligas- te i hele skolan.