Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara' red på dom. En skräddare vi hade sa': "Ja' ä så usel i da', för mara har reet mäk hela natta." Han trodde la rakt att dä va Skam. Ibland fick oxa' mara, så de kunde inte ta ut dom. Nej, jag vet inte något botemedel. (Åhman har ej hört talas om varulv eller manulv).
Vårarbete (skrock)
När de sått ifrån sej om vår'n skulle de slå flint å stål över hästane. No skulle också resten av julebrö't ätas opp.
Slåtter
När ve va ute å meja feck ve aldrig lägga nekene i fara mellan åkrane. Men ändå värre ble dä om nå nek ramla i ett dike. Vet ente va' de va' så rädde för detta.
Slåtter
När de geck ut å meja förste gången, antengen dä va råg el. haver, skulle allti nå'n särskild utses som fick meja å ta opp förste skåra alldeles ensam.
"Logubben"
Logubben var liten å kort te växten. Han bodde på lon. Skulle bäre till honom gröt alle högtidskvällar.
Tröskning
Dä va inte bra om nån främmande kom te lon då de tröska. Feck de se att dä kom en främmande geck de därför å môtten ute på backen. Kom han (hon) in på lon tog de bort krafta ur säa.
Skörden
När de fått kört in sista lasset skulle de läsa: "I Jesu namn nu är denne skörden bärgad.
Skörd, (skrock).
När de körde in dä första lasset skulle de göra korstecken både före i ladan och efter de lassat av höet. Grödan skul- le bli drygare av det.
Skörd å bärgning (skrock)
Sista lasset som kördes hem skulle dä läsas över likaså efteråt i ladan.
Tröskning
Ja kom in på en lo en gång då ja va ong, men de som va' där tog pröjel om halsen å sa: "Ve ska' ge dej bockedön om du kommer in här.
"Drog medda"
Förste gången ve körde valle på vår'n va' e rekti högtid ska' ja säja. Den da'n vänta ve länge på i förväg. De krätur som ente hade namn skulle få dä den da'n. Då släppte ve ut en å en tog tag i rompen* å slog dom över ryggen mä e vija å sa': (Namnet) "Dä ska' du heta Å dä ska' du lita"....˟ Sen drog ve då iväg te skogen. Ve samlades då en 10-12 hölingar på ett högt berg väst i Bästorp. Här mura ve opp e stenstuga. Den va' gjord tå kuller- sten. Ve gjorde na' fyrkantig å såpass hög att ve kunne gå rake in i. Till tak hade ve kvistar å ris. I den stöva** va ve hele dan. Här hade ve rektigt kalas den da'n. *(rompen=svansen) **stugan ˟Seden kallades (enl brev från uppt.) i Töftedal dra medda, inte köra medda. O. F. / När dä ble kväl å ve skulle fare hem mä krätura rev ve ner stuga ve haft. Dä feck ente ligga en enda sten kvar. Nästa år byggdes stuga åter opp o.s.v. Då ve kom tillbaka frå skogen feck ve kalas hemma. Dä va ente endast hölingane som feck kalas den da'n utan även de äldre. Ägg å brännvin va allti en stående rätt den da'n.
Betesgången (Köra valle)
När ve for valle då ve va' små hade ve fått en bock av far. Denne gjorde ve en sele åt. Dä vara länge inna den ble färdi för dä va' ont om lärremmar på den tia. Sen ve fått den färdig gjorde ve oss en lita kärra å sen körde ve te skogen å överallt var ve velle.
Skyddsmedel (skrock)
Om påsk skulle man skriva ett kors med tjära på lagårdsdörrarne. Det fanns till och med de ställe där de högg in ett kors i tröskel.