Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
En skulle ha en "trôllpôs" i huset om en skul- le ha något till motgift för trolldom. I den påsen vet jag att det fanns hyskor, hakar, nålar, spännen, knartar, tänder av björn, näbb av skata. Jag mins, att vi hade en sådan över dörren hemma. Men han blev bortkastad.
Vattenväsen – (Näcken.)
Det var en gång en spelman, som inte ville göra annat än spela och han tyckte aldrig att han fick nog fina me- lodier. Han gick och grubblade och om nätterna brukade han gå till forsen. Så fick han höra Näcken spela. Glömsk av det vackra spelet, skyndade han närmare och närmare När han kom fram dit där Näcken var, så kunde han inte vända och Näcken räckte honom en fiol och bad honom spela. Så vackra låtar hade han aldrig hört, som det blev ur den fiolen Och han bad Näcken att han skulle få behålla fiolen. "Du skall få den," sade Näcken, "men när du börjar känna att du inte vill sluta att spela, så skall du lägga honom från Dig." Det sades, att spelmannen kunde spela så att han dog, om han inte slutade i tid. Men om någon klippte av strängarna, så kunde han komma till / livet igen. Men så kunde man inte få ljud ur en så- dan fiol mer. Näcken skall aldrig kunna få förlåtelse utan han får vara näck i evighet. Näcken finns i sjöar och bäckar. De gamle hade sett honom. Han hade lång svart man på huvudet som en häst.
Födelse och dop
När en hustru skulle föda ett barn, fick inte något vatten vara inne. Det kunde finnas sjukdom, ont och trolltyg i det. En psalmbok eller en bibel var bra att lägga över barnet i vaggan. Nålar fastsattes i barnets linda för att inte trol- len skulle kunna ta det.
"Varulven"
"Varulven" var ett slags djur. Det skulle ha varit "lodjur". Det skulle vara en ond ande i det. Jag mins, att bandgrenskäringen talade om detta.
Häxor
Det satt käringar i dikena och kärnade smör å tog musten ur andras kor. Det skulle vara "tomtar" och tomtekäringar, som gick i lagårdarna och mjölkade korna. De drog från en del gårdar och till de husbönder, som de likade. Det gick inte att passa på dem, för de kunde göra sig osyn- liga. Och gjorde man dem något förnär, så ble- vo de onda och gjorde illa vid kreaturen. Det var allt att vara tacksam, att en fick ha kreaturen i behåll.
Skogsväsen
Benämning på kvinnliga skogsväsen: "skogsråa". Hon ville locka manfolk till sig, det var därför som hon sjöng så vackert. Hon ville ha dem hos sig om nätterna. Hon kunde bli människa om hon fick barn med en kristen man, eller om hon fick makt över en människa och kunde behålla den. Om hon ropade på en man och han svarade, så blev han fast för henne. Om hon inte kunde få makt över den hon ville ha, så blev hon elak och gjorde sig till allt möjligt styggt.
Vargar och björnar. Djur.
Om man kunde få fatt i en varg ("grôben") skulle man hålla den i svansen och piska den riktigt, sen skulle man släppa honom, och däref- ter skulle man inte få ont av vargar för boska- pen. Det var inte bra att det lyste ut genom fön- stren på kvällen. Vargen kunde då komma till gården. Det var gamla som talade om att de fick hålla på att elda om nätterna på sädesfälten för att de kun- na hålla björnen borta. Björnen gick och rev ned säden. Havande kvinnor ville vargen gärna ha eller kor som voro dräktiga ##### dräktiga stora. De skulle ha lösan kött, när de voro i sådant tillstånd och det var begärligt för vargen.
Häxor
De kunde hitta smörjehorn i dikena efter påskkäringarna. Mor tala om, att en gubbe hade hittat ett sådant horn i ett dike. Å han trodde att det var ett vanligt horn med kärresmörja, så han tog det med sig hem och smörjde kärran med det. När han hade smörjt det ena hjulet så reste kärran från honom och upp i luften. Det andra hjulet hang löst. Han fick aldrig se kärran mer. Hon for till Blåkulla. De påstod att någon skulle ha hittat ett hjul efter hen- ne.
Gasten
"Gasten" var som ett torrt skinn, som "smâla" uppe i luften. Det var inte många som fick se den. Men många trodde att det var den onde själv. Jag var ingen gång utsatt för den.
Juldagen
Om julottan skulle man gå tre gånger runt stugan med ett ljus eller en brinnande tjärvedsticka för att inte gården skulle brinna. Jag mins att vi som barn tyckte det var roligt att gå så. Det skulle vara gjort, innan solen gick upp. Det som kokades på julmorgonen fick man inte doppa i. Det skulle inte vara bra att doppa den morgonen.
Annandagjul
På annandagen steg många upp mycket tidigt. En och annan gick till sin grannes stall och ladugård å 'skôta' ut gödseln. Det skulle ske hemligt. Men de försökte vakta på varandra. Och den som kom i fällan togs med in och bjöds på smörgås ('mokster- gås') och en sup. De gick och 'sjöng Staffan' utanför fönstren å så pas- sade de på att tigga det som de skulle ha till 'jule- bal'.
Annandag jul
På annandag jul 'red de Stefan' och 'sjongde för dörr'. De kunde komma så många i sällskap. De hade träffat var- andra i gårdarna, så hade de slagit sig i följe. När de kom fram till en stuga, så sjöng de en julpsalm eller ock Staffanvisan. De fick fägnad, om husbonden hann att komma ut, innan de sjungit färdigt. Redan sent på juldagen om kvällen kunde en få besök av sådana som voro utklädda och gick med ljusa stjärnan. Det var ett helt följe med både karlar och fruntimmer. Jag tror att de brukade vara sju, men så var det en hop andra, som följt med dem från gård till gård. Det var en som bar 'stjärnan', så var det tre vise män, två ko- nungar och en 'pajas'. Den ene konungen hette 'Stefanus'. De som skulle vara kungar hade svärd vid sidan och krona på huvudet. Och de vise männen voro vitklädda. / De hade tagit långa skjortor på sig. 'Pajas' var klädd i trasor och så hade han en gammal svart och trasig skinnfäll över sig och sotad i ansiktet. Han bar på en yxa. Han kom sist in. Han var full med lus. Han sprang upp i spi- sen och skakade sig över varmen, så att det sprakade. Han hade salt i kläderna, som han släppte i elden. Han tiggde av allt. Först sjöng de ett psalmvärs utanför å det som var ###. Så blev de insläppta. Å där sjöng de och pratade den ene till den andre. Och när allt var slut började 'pajas' att tigga. Han ville ha ett stycke av stompen, brännvin i donken, å öl i si' tönne, kake i sin säck, pengar i sin pong å ljus i si' stjärne.
Annandag jul
Tidigt på morgonen red de till nordrinnande vatten och vattnade hästarna. Härigenom menade de att hästar- na skulle bevaras från 'kvarka' och förkylning. Det kal- lades att 'ri Staffan.' De red till Ögårdsbäcken. Det fanns ingen nordrinnande bäck på närmare håll. Under färden hem red de fram till gårdarna och sjöng 'Staffansvisan.' En del 'sprakfålar' tog sig för att rida in i stugan. Det hörde jag mor tala om. Frukost spisades när 'Staffansriddarna' kom hem efter sin ritt. Då tog man till julosten. Och alltid fick vi 'ölsôll' till frukost annandagen. Ölet kokades och så hälldes det upp i fat eller tallrikar, så soppade vi ost och bröd i det. Eller vi hade 'karvat' kakan och osten på tallriken och slog ölet däröver. Det var en fin rätt. De gick till en annan lagård eller stall och städade. / Då fick de 'mokstergås' - en stor smörgås med riven ost eller sandost. Det var en vänlig handling att uträtta det- ta arbete åt en granne. Det var meningen att det skulle gå i smyg. Men så kunde det hitta på och hända att en och annan hade fått in en massa gödsel från gödsel- högen i lagårn. Det var ju en ovänlig handling som ha- de blivit begången där. Jag mins, att de tala om 'annandagsbalen, 'trettonbalen' och 'tjugnebal'. Men jag kan inte minnas att det före- kommit i min tid. 'Tjugondag Knut körer jula ut'.