Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
gastar.
Det blev "gaster" av sådana som kom i sjön å drunknade. "Gasten skriker utôt sjön" hörde en de gamla säga, å när en frågade dem vad det var så fick en tillsvar, att det inte var rätt ställt. Det var "gasten" av den eller den som hade drunknat. Det var också varsel till olycka på sjön. Om en fick höra en "gast" skri- ka på kvällen, så gjorde en rätt, om en stanna- de hemma från sjön dagen därpå. Nu får en aldrig höra "gasten". Men förr hade de hört ho- nom utåt sjön.
"Skrea." Djur
'Skrea' är omkr en aln lång, tjock som ett finger och smal som ett band. Det är en hop slem på hen- ne. Man lade ett strumpband framför henne. Om hon kröp över bandet, så blev man mycket rik, men gick hon under det, så blev man fattig för all tid. Jag har sett henne en gång i mitt liv. Det är sällan hon visar sig.
Djur
'Flôggroda' (paddan) var farlig att slå ihjäl. Far och mor var- nade oss. Hon kan spruta gift, så att en dör. Tog man död på spindlar, kom man i olycka.
Djur
Den 12 maj är den riktiga dagen för göken och svalan att vara här. Om göken kom tidigare så blev det svårt år. Om han stammar, när han gal, så blir det regn. När han får se de första hösåtorna, så slutar han att gala för året. När han blir gammal, så blir han hök. Det tror jag fullt och fast, för jag har sett när göken har tagit sparven. Göken har alltid en liten gul fågel med sig som "skyddsvakt'. När den giftaslystna tösen frågade göken hur många år hon skulle få gå ogift, så blev det så många år som han gjorde galande till. 'Gök, gök säg på lindekvist hur många år jag skall gå ogift'. Så frågade de. Skam hade skatorna att köra med. I höandtiden bru- kade de gamla säga: 'Nu har skam haft skatorna att köra hö med'. Han körde hem timmer till en hel / lagård i Blomskog med ett par 'skâter'. Rôggnarka'. De sade, att det skulle bli ett farligt torkår, när han höll på att 'gnarka' hela natten. Så fort 'nötskrika' kommer fram, väntar hon töväder. Den fågeln går det an att äta. När 'snöskata' visar sig, blir det snö. Å om orren bör- jar spela tidigt på hösten blir det tidig snö. När hackspätten skriker blir det regn. De gamle hade för sig att svalan gömde sig på sjö- botten under vintern och så snart det blev våren och varmt i luften, så kom hon flygande. När hon flyger lågt väntar hon regn och när hon flyger högt så blir det vackert väder. Det är inte bra att plundra eller riva ned svalbon. Det blir otur med kreaturen. Det var bra, om man fick se grågässen fara som ett Ʌ men inte som ett streck. Lommen väntar regn, när han skriker. Men jag har också hört sägas att lommen väntade att någon skulle drunkna, när han blev envis att skrika. Jag mins att de skrämde mig som barn för 'hôsekegö- ken, / men vad det var, har jag inte hört berättas. Han skulle skratta, sade de. 'Akte dej så inte hôsekegö- ken' kommer å tar dej', brukade säga. 'Träräven' bru- kade de också skrämma mig för. En gubbe i Kölnäs var ute på jakt. Då sköt han sex skott på en orre. Men orren satt stilla och spelade ändå. Jag hörde fler gamla tala om, att de varit ute för sådant. Och det var inte annat än 'skogråa', som förvandlade sig å spelade orre. När korpen kom, blev det ruskväder Fick inte röra en 'mörstack'. Far blev så ond, om vi vågade röra en sådan. Och myrorna skulle vi vara rädda om. Vi hade gjort stor synd, sade far, om vi förnärmat myrorna. 'Trogen lik mören i tuvan', brukade far säga. Ville man bli av med en sjukdom, skulle man skriva på en lapp och be myrorna ta sjukdomen, så skulle man sticka den lappen så långt ned i myrstacken man kunde. Svart katt betyder lycka. Det har man gärna velat ha i husen. Svarta hästar har man inte tyckt vidare om och inte svarta hundar. Svarta hundar ha de varit / rädda för. För satan har visat sig som en svart hund. Om tuppen gal om natten så spörjer han lik. När tuppen gal nattetid, så trodde de att skam var i när- heten. Om de kallade vargen 'grôben' så blev han så fin och bra.
Djur
Om det hände så, att man fick se den första 'säsärla' framifrån, så skulle man få sorg. Det var inte bra att höra göken eller kråkan första gången för året på fastande mage. Man blev sjuk då. Och det var aldrig bra att gå ut på morgonen med fastande mage. All- tid något skulle man ha förtärt. Och i gamla tider bruka- de de ta en sup och en bit bröd, innan de gick ut på mor- gonen.
Djur
Den 12 maj kom göken. Kom han före 12 maj, så bådade han inte gott år. Svalan skall vara här den 12 maj. Hon kommer om pår- mäss (?) på våren och far på pärmäss om hösten. Kråkan kommer i mars.
Djur
Jag hörde de gamle tala på en fågel, som de kalla- de för 'glaâ' (gladan), att hon hade fått det till straff att benen ruttnade bort för henne. Hon skriker alltid: 'Dä svir, dä svir, dä svir'.
Jakt
Man skulle alltid "beskriva" ett kors med fingret när man hade skjutit ett skott med bössan, så skulle man få god tur nästa gång man gick på jakt. Det var en från östra sidan sjön, som satte ett litet järnkors i bössmyn- ningen, innan han ställde bössan från sig. Det blev otur på jakten, om man mötte fruntimmer, när man gick, farligast om man mötte henne i dörren.
Fiske
De som fiskade läste en bön, som kallades 'feskbö- na', innan de gick åstad och fiskade. Kommer inte ihåg dess ordalydelse. Det gick inte an att gå över metspöet eller annan fiskredskap. Det blev otur då. Inte släppa en död fisk i vattnet. Fisken nappade inte sedan. Man skul- le hålla sig alldeles tyst vid fiske. Väsnades man, så fick man ingen fisk i redskapen.
Lucia
Jag minns, att de voro rysligt angelägna att komma upp tidigt på lussemorgonen. Jag hörde talas om att en del steg upp strax efter midnatt och började supa. Se det räk- nades så, att den som var tidsamast av sig den morgonen, var likasom 'freskaste'. Men så kunde det hända att många inte orkade stå på benen, när dagen grydde. Det fanns en del som tyckte mycket om brännvin. De började att supa på lussemorgonen och så höll de på att supa till tjugondag Knut. Men de voro ju undantag. Men 'lussebrännvin' och 'lussesup' skulle det vara. Kloc- kan 1 el 2 på natten ville de gärna stiga upp och 'pôs- se lusse', som det kallades. Och, som sagt, den som ha- de 'pôssa lussotta' längst, räknades som den friskaste. Så åt de sovel av julgrisen. De lade sig inte, inte hel- ler uträttade de några särskilda arbeten på morgonen. / Från det jag var pojk mins jag att det kom 'lusse- gubbar' och 'lussekäringar' - den sistnämnda kalla- des också för 'lussebrur'. Men det var ingen brud, för hon var utklädd som den värsta 'skojarkäring'. De voro utspö- kade med trasiga kläder som tattare. Ibland var de bara två, men så kunde de allt vara både tre och fyra ihop. En del var med och bar. För de tiggde brännvin, öl, bröd ljus och dyl. som de skulle ha till 'tjugondagjul'. Föräldrarna skrämde barnen för 'lussebrura' och sa' att hon skulle komma å ta dem. - Farfar sa' att lussebrura skulle vara lik en sugga. Något riktigt styggt skul- le det vara.
Lucia
På lussekvällen (kvällen till lussedagen) skulle det ätas 'lus- sekorv'. Den var gjord av potatis, gryn, kött och fläsk. Och på 'luss-otta' fick vi 'lussekatter'. De voro bakade av fint mjöl.
Lucia
Mor bakade 'lussegriser'. Bakvärket liknade en gris. Och en sådan fick vi var oss på luss-otta. De sprang ute om natten med sådana till andra gårdar. Men det var bara för skoj skull.
Lucia
På luss-otta gick de 'lussekäring' och 'lussegubbe'. De kom och tiggde. De började den morgonen och så kunde de hålla på till tjugondehelgen till dess de skulle ha 'tjugnebal'. De tiggde ihop till den. De voro utklädda till sämre folk och svarta i ansiktet.