Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
En midsommarnatt Ofullständig, trasig
En midsommar natt med klingande skratt
Umgängesformer
Det förekom allt att de fria om natten. Det fanns nog in- te lördagskväll än de var ute å friade. Pojkarna brukade nog mest smita iväg ensamma. De ville inte ha någon med sig, när de skulle bort å fria till en tös som de tyckte om. Det var inte så säkert att ett sådant frieri ledde till äkten- skap. Det var ju ofta mycket för ro skull som de sprang så. Det kan ju hända att inte pojken ville se den flic- ka på dagen, som han legat hos på natten. Om det fanns någon piga på något ställe, så var det allt som ett särskilt dragplåster för pojkarna. Den ville de helst se å vara hos på nätterna. De ville nog helst ha samlag med henne å sedan vara henne kvitt. Men riktiga friare smög också helst om nätterna, för det var näs- tan så förr i världen att det var skamligt att fria. Det skulle helst inte vara känt vart en gick. / Flickor å gossar deltog inte förr än vid en 16 à 17 års ålder. Å de räknades nästan som för unga då. En del föräldrar höll sina barn inne längre. Om det var riktigt frieri mellan tösen å pojken, så kun- de allt pojken stanna hos henne till morgonen å då blev han bjuden på kaffe av mor i huset. När de hade börjat bärga in höet, så lade ungdomen sig i ladorna å sov om nätterna. Fick pojkarna nys om någon flicka som låg ute, så passade de allt på att gå till hen- ne. Men det var inte alla flickor som lät pojkarna komma till sig så.
Sjöfart
Skeppare från Dals Rostock kastade en slant i sjön innan de lättade ankar å for. De offrade för att de skulle få god vind av 'sjöjungfrun'. De ville in- te ha granris ombord å inte spinnrockar. Det skul- le vara så farligt. Det blev olycka med fartyget. Inte gick det att binda ombord, å inte att kasta hett vatten i sjön.
Djur
När skatorna skratta, så vänta de främmande till gården. Men somliga trodde att de bådade olycka när de skrattade. Svalan ligger på sjöbottnen om vintern. Det sade de gamle här. När den bygger i husen, blir det tur. Det går inte att skjuta 'trolltjäder' annat än om en har silver i bössan, för det var 'skams' anhang.
Jättar
Min morfar talade om att smekäringarna å jättekä- ringarna voro goda vänner så att de lånade saker å ting av varandra. Så kom det en jättekäring å ville "byta mjölk", för hennes ko hade inte kalvat. Jättekäringen bad att de skulle sätta mjölkbyttan på en viss sten. När smegum- man gick hem fick hon se en stor ko gå å beta i hagen. Hon talade om det, när hon kom hem. Gör detsamma sade ennes gubbe, låt henne gå för det är nog jättekäringens ko. När de såg efter så var inte ett grässtrå avbetat.
Vattenväsen
Jag var med en gammal fiskare en gång som var mycket vidskeplig. När vi kom ut på sjön, så fick han se 'sjöråa'. Hon kom å gick på vattnet. Hon var alldeles vitklädd. Se där, sa' han, men då blev hon borta. Han rodde i land för det var inte bra att va- ra ute på sjön när hon visade sig, påstod han.
Födelse och dop
När mor hade fött ett barn, så skulle det 'lögas'. Då hade de flinta å stål i badvattnet ("lögvattnet"). Det skulle vara bra, så att inte barnet blev 'förhäxat'. En gammal slant hängdes om halsen på barnet. Den skulle hänga inpå kroppen. När barnet var döpt, så togs den slanten bort.
Krig och fejder.
Ett par kilometer väster ut från Backen ligger en stor myr, kallad Björnungen. Far berättade efter sägen att Karl XII lade en kavelbro över det smalaste passet på den my- ren för att han skulle kunna komma över med hästar och folk.
Tabu
Det gick inte an att berömma något, för om en be- römde, så blev det otur eller olycka. Kreaturen skul- le en inte berömma. Om de gick å jagade eller på fiske fick inte någon önska lycka för att de skulle få bra med byte.
Umgängesseder
Dä va på ett ställe de hade e dotter och denna hade en friare. För- äldrarne ville dock inte veta av den friarn. Något gifte blev ente av men flickan fick ett litet barn. Pojkens mor gick då dit med gröt te flickan. Pojkens far kalla de Grip (troligen ett öknamn). Flickan fick inte äta av gröten för sin mor som tyckte att den kunde passa till torpare ō drängar. När så pojkens mor gick passade den andra moran på att ropa in tjänste- folket. Hon skrek så den andra skulle höra dä: Kom nu in å känn på Gripe-gröten.
Skörden
Havern mognar efter i tre dagar sedan den blivit avmejad.
Spöket vid Bökvarna
Bröderna Ola och Erik på Åsogårn, Dals-Ed kommo från marknaden i Ed. Vid Bökvarna stannade hästen och det var omöjligt få den ur stället. Ola gick då ur drog betslet ur mun på hästen och spottade genom tränsen. "Sen gick det av värre."
Spöket i Kvarnbacken
Soldat Hassel för Asslebyn, Steneby f.1647 senare bosatt på Liden i Dals-Ed, brukade skjutsa Edsprästen på hans tjänsteresor. Han berättade att han en gång varit med Rusen till Håbol en julotta. När de kom till Gäserudskvarnebacken Håbol blev hästen "sta". Rusen gick ur släden fram och spotta förbi huvet på hästen. Men då bar det av i sken till kyrkan så det var med nöd Rusen hann kasta sej upp i släden.