Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Blommor och löv satte de in överallt på midsommar var de kunde komma åt. Men när det blev skräpigt tog de ut det, de gömde det inte.
Tomtar
Tomtegubben bytte bort barnen för folk, så att de fick "bortbytingar". Det blev aldrig folk av sådana. Om de fick stryk dagligen, så kom det rätta barnet tillbaka. Jag vet att gamla mödrar voro rädda för att tomtegubben skul- le komma å ta småttingar.
Tomten
Det var farligt här att ha en "tomtenisse" på gården. Och om de voro snälla mot honom, så gjorde han vil- ken tjänst som helst åt dem. I Årbol hade de tom- tar för länge sedan. Men de voro ostyriga och elaka och höll inte fred varken natt eller dag. Somliga sa- de att det var "spöke" och andra sa att det var "tomt- gubben", som inte höll fred. De knackade, slog och dundrade om nätterna.
Tomten
I Västerås påstår det att det finns tomtar ännu i dag. Gustav på Västerås påstår att han såg en liten gub- be med röd "toppluva" å grå klär vid husen. Kora har alltid att äta. Hästen får foder varje morgon å det är ingen annan än tomten, som ger honom. På herr- gårdarna har det varit tomtar. På Sjövik hade de en i stallet å en i lagårn. Men de tomtarna voro så noga. För om någon svor eller väsnades i uthusen så fick han en "örtôffel" å tomten.
Julafton
"Mi käring (hustru) bruka te å bake e särskild kake tå allt skrape som ble ätter juldegra. Ho bla- na ihop ätter alle sôrts deger, så stekte ho den ka- ka, å så dela ho den mälla kora om julkväl. Di skulle komme te å må så bra tå dä, så skulle di inte få ont å å ta säj mä kalv."
Julafton (Vårarbete)
Vi höll på bra länge med den seden att "julkern" skul- le ligga på bordet. Det var ett par tjocka runda limpor, ett "julkors" å en julost. Korset var som urnupet i kanter- na, så att det skulle vara fint. "Julkern" stod på bordet hela julen. På middagen sattes "speckeneka" upp. Den skulle vara stor. En brukade lägga ihop två vanliga "neker" i den. Så jäm- nades den av i andra ändan å sattes upp på en stör vid lagården. Så fick den sitta uppe till långt fram på vå- ren. "Julhalm" ströddes på golvet på julafton. Jag var allt så- pass gammal så att jag minns det. De tog in hela halm- kärven å bredde ut. Kan inte minnas att någon sov i den. Halmen låg kvar över juldagarna. Då samlades den ihop å bars åt lagården till strö. Sent på aftonen / badades barnen över hela kroppen. De äldre tvättade benen, fötterna och huvudet. Alla smulor som föll ned från julbordet, när en åt "julkväl" skulle ligga åt tomten. Ingen fick ta upp dem från golvet. På julkvällen och julmorgonen fick kreaturen hö. När de fick det, så talades det om för dem att det var julkvällen.
Julafton
Min far tog in en "sätting" havre om julafton å sat- te under bordet. När det blev kväll så gick han till häs- ten med den havern å tömde i krubban, så hällde han en stor brännvinssup på den å sa: "Ät väl å trivs väl det är julkvällen i kväll." Kvinnfolken gav kreaturen hö på julkvällen, å när kon fick höet, sade mor: "Ät väl å trivs väl, det är jul- kvällen i kväll." Detta var sed i mitt hem.
Julafton
I forna tider började de att "stöka" med det som skulle vara till jul en tre veckor före jul. Ja det kunde börjas ännu tidigare för det skulle vara malt att brygga "juldricka" av å det fick en ju börja att ställe med i god tid, så att en fick bra "juldric- ka". Så var det slakten. Det skulle vara slak- tat, så att en hade litet gott av grisen att äta på "lusseotta". Det tog flera dagar innan en fick korven gjord, för det var att sitta och hacka all korvmat i en "hackeho". Det gick inte fort det. Det fanns inga köttkvarnar den tiden. Så var det ljusstöp- ningen. En stöpte så många ljus som en hade talg till. De som hade mycken talg, stöpte ljus så att de hade för hela vintern. bakningen och städningen gömdes till närmast jul. Först bakning / och sedan städning. Och när en kom fram till "dan före dôppredan", så skurades det sista golvet för en ville att det skulle vara skurat när julafton kom. Å de som inte hade skurat då, så gjorde de det på julaftons morgon. Men det var ett stort göra med rengöringen, för golvet hade blivit väldigt svart och eländigt efter allt stök och så kanske en inte brydde sig om att skura de sista fjorton dagarna fö- re jul, för det tjänade måttligt till när en skulle hålla på och söla. På julaftons morgon gick en upp tidigt och började med de sysslor som skulle göras den dagen. Vatten, ved, potatis, rötter skulle in, så att en slapp att gå ef- ter något på juldagen. Allting skulle vara fint och iordning till tretiden. Vid tvåtiden på dagen sattes "julneka" upp. Och när den var uppsatt räknade de på att det var jul och sedan gjorde inte karlarna något mer utan de gick in å dop- pade i grytan. Julafton kallades för "dôppredan". Men de hade haft halm på golvet också, för den / skulle barnen ligga och tumla sig i. Det tyckte de var så roligt, när den halmen kom in. Å den fick de ligga på under julnatten om de ville. Någon särskild middagsmat fick en inte den dagen. En skulle reda sig på det som en doppade i gry- tan. Litet senare fick vi kaffe å bröd å ost. Det tog en lång tid av kvällen att tvätta sig å göra sig fin. För en skulle tvätta sig bättre den kväl- len än vanligt. Far tog in ett stort kar å mor värmde vatten i storspisen å slog i karet, å där skulle en nu tvätta sig. De äldre tvättade sig in- te över hela kroppen, men barnen skulle i vatt- net riktigt. Å det var mor som fick tvätta dem å ställa så att de fick rent på sig. På denna orten har det varit fattigt, så det blev inte så mycket nytt att ta på sig, men rent skul- le det i alla fall vara. Far tog på sig en vit, ren skjorta å mor tog på sig ren särk. Å när detta var gjort, så lades alla gamla paltor un- dan å karet togs ut och vattnet slogs ur / för att det inte skulle stå å frysa fast i karet. Klockan sju satte mor på fisk- och grötgrytan å så fick vi äta "julkväll" ett par timmar däref- ter. Det var inte annat än vitfisk, potatis o risgrynsgröt. Medan vi åt julkvällen, så brann en brasa i spisen. Ingen fick gå och röra i el- den eller askan, för en skulle se efter om det var några spår i spisen på morgonen.
Juldagen
På juldagen om morgnarna var det så noga med att kreaturen skulle ha bättre foder än vanligt. Det lagades i ordning på julafton åt varje ko. De var en hövandel var. I det höet lades smulor av julbrödet. Det skulle vara till välsignelse för kreaturen. Så bru- kade de tala till kreaturen å säga: "Ät väl trivs väl det är julotte i otte." Även fåren fick litet bättre, å hästen fick havre. Den havren hade far stående i en låda under julbordet julnatten. Varför han gjor- de så vet jag inte. Han hade litet av julbrän- vinet på havern. Somliga for till Tveta kyrka och somliga till Åmål. När de for, så hade de "törveds######" att lysa sig med. På hemvägen från kyrkan kör- de de i kapp så mycket hästarna orkade trava. / Det tyckte de var roligt, för då fick de se vems häst som var värst att springa. Och den som kom först hem, fick börja ploganden först. När de kom hem från kyrkan så satte kvinnfolken på middagsgrytan. De kokade korv, kött, potatis å kål. Hela aftonen sov de. Det skulle vara stilla den dagen.
Juldagen
Från det jag var omkr 7 år gammal minns jag att de hade den seden på Sjöviks herrgård att alla körare från gården hade bloss, när de for till kyrkan julda- gen på morgonen. Det var en lång rad med hästar och i varje åkdon hade de ett eller ett par bloss. När de kom fram till kyrkan kastade de blossen vid sten- staketet.
Annandag jul
Tidigt på morgonen annandag jul fick en besök av sång- are, som hade ljusa stjärnan med. Det kunde vara sex å sju karlar i en skock. De gick omkring i stugorna å sjöng "Staffansvisan" ända till dess det blev dager, å då kunde en hitta på dem både här å där, för de ha- de supit sig fulla, så att de blev liggande. I de mindre bemedlade hemmen hade de mycket brännvin till julen. Å dessa som gick å "sang för dörr" blev trakterade med både mat å brännvin. Detta bruket höll på tills en jul, som de hade gått fram till Sjövik och sjungit. Då kom spektoren ut å var ond å frågade om de inte ha- de mat utan behövde gå i stugorna å tigga. Efter den julen var det ingen som gick ut å sjöng. För det var inte för annat än brännvin å mat de sjöng. "Julkalasen" å "julbalarna" började annandag jul. / Sedan höll kalasen på ända till tjugne. Till julbalar- na tiggde de ihop det de skulle ha i gårdarna. "Jul- kalas" höll var och en och bjöd grannar och vänner till sig. Från juldagen till Tjugondag Knut fick drängar och pi- gor god mat, men sedan blev maten sämre och magra- re. Tjugondag Knut körde jula ut.
Påsken.
Namn på dagarna: "dimmeln", Kôrvemåndan, fläs- ketisdan, askeonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsk- lördan, påskdan, anda påsk, trejda påsk. På skärtorsdagen for påskkäringarna, men då var de inte så farliga, som när de kom tillbaka för då hade de fått lära sig många konster av den onde. Långfredagen skulle en upp bittida på morgonen, för den som blev liggande då fick "hua full i stryk." De som kom upp först smög sig till att kasta täcket av dem som låg, å så piska de dem med en björkvid- ja, så det sved i skinnet. Barnen grät och bad om förskoning. Det var för nöjes skull som de gjorde så. Å de stackarspigorna fick allt känna på riset den morgonen. Jag mins, att folket i Dällnäs brukade måla ett / tjärkors på lagårdsdörren påskafton. Det var för att skyd- da kreaturen för ont. Det korset var till nytta hela året sedan. Hustrun min talade om att påskkäringarna hade varit vid Dällnäs en påsknatt å #####. De hade eldat alldeles intill fårhusdörren, så hade de varit inne å klippt fåren. På påskkvällen klädde somliga ut sig till "påskkäring" å "påskgubbe". Kvinnfolken klädde sig i karlkläder å karlarna tog kjolar på sig, så gick de i gårdarna å skrämde folk. De kastade "påskedyner". Det var en gul ## eller käring ritat på ett papper. Papperet var hop- vikt, så det var som ett brev, å så hade de satt en hönsfjäder i det. Så hade de föst en liten dyna vid brevet. Detta kastades i gången. Kunde de komma åt, så kastade de in det genom dörren. Ingen som var ute på det viset om påskkvällen ville bli sedd å igen- känd. De skulle smyga sig fram till stugorna med "påskdynan". De sprand aldrig förrän det hade blivit mörkt på kvällen. Så drog ungdomen ihop stora rishögar å bar ut / på bergen intill sjön. De brukade alltid elda "påskvarme" på Lakeskär om påskkvällen å då var det så myc- ken ungdom där både från Åmål och socknen. Tomma tjärtunnor brändes. "Påsksmäller" hade de sköte. De ha borrat hål i berg å stenar å skjutit väldiga skott. Sådant höll de på med över allt i gårdarna. Men på senare tiden ha de bli- vit mycket värre att skjuta än vad de var förr i tiden.
Påsk
På påskkvällen klädde flickor och pojkar ut sig å gick "påskkäring å påskgôbbe". De hade sopkvast med sig som de repade på fönster och dörrar med, så att de höll på att skrämma livet ur barnen. Å enfaldiga äldre blev ock- så förskrämda. Så kastade de "påskbreven" i stugorna. Jag mins ett litet värs som en skrev på påskbrevet: "Tag det i målet som kora får i målet, så rider du lätt till Tranemo môsar slätt". På påskkvällen for "påskkäringarna" till Tranemo mô- sar" - till Blåkulla sade somliga. De hade "smörjehorn" med "påskesmörja" i som de smörjde på kvasten de red på. Jag hörde talas om en, som skulle smörja kärran, och / när han hade smörjt det ena hjulet, så började det his- sa på sig å ville upp i luften. "Åna", sa han, vän- ta du till dess jag får smörja det andra hjulet också" När det var smort, så kastade han hornet i kärran å så flög han i luften till Tranemo mosse.