Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Väderleksmärken
Om Anders braskar, så slaskar jul - om det var frost på Andersdagen skulle det bli milt till jul. Om stubben bär hatt Andersmässenatt, då skulle vintern vara till vårfrudagen. Julasummer och påskavinter - om det var gott väder till jul skulle det bli kallt till påsk.
Varulv
"Varulven" vet jag inte något annat om, än att de kallade stora vargar för "varulv". Å "ulven" det var detsamma som vargen det.
Folkmedicin
Ortens benämning på "frossa": "Kalla", "kallfeber", "frôssa". När en hade den så hade en "kall feber", så att en frös. Far ha- de den. Jag minns, att han fick en påse, "trôllpôse" kallades den, av en käring. Den skulle han binda på sig å så skul- le han ha den på sig några dagar, sedan skulle den kastas i sjön, så att han inte blev synlig mer. Å så skulle "frôssa" sluta. Men ingen fik veta vad som fanns i påsen. "Storstege" la sig på ögat, så att det blev svullet och rött vid ögat. Det var inte annat än att gå till någon kunnig käring, om en skulle bli av med det. Å käringa "gjor- de ôt". En skulle ta en sockerbit med sig och litet brännvin. Brännvinet behöll käringen men sockret stöt- te hon sönder till fint mjöl. Det fick en med sig hem. / Å när en kom hem så skulle en annan blåsa sockret i ögo- nen. Det sved alldeles förskräckligt, för jag var med om det. Småbarnen fick "bläkster" på kroppen om de gick ute i storm och blåsväder. När jag var åtta år hade jag "bläkster", å då minns jag att de hade vatten i ett fat, som de gick till smed Jan med, så satte de fatet framför bälgpipan å drog på bälgen, så att det blåste i vattnet. Det vattnet tog de sedan å tvättade barnet med på kroppen. "Drag i öga" fick man om det var drag på något sätt. "Nösmör" (kokad grädde) smörjdes kring ögonen. "Onne bete". Det finns en stygg mask, som kallas för "äl- me". Om den sticker, så får en "onne bete". Det bruka- de mest sätta sig i fingrarna. "Älma högg i skug- gan". Det värkade lika bra, som om han hade stuckit direkt på kroppen. En skulle fånga en "älma" å ha i tjä- ra, sen skulle en smörja det onda med tjäran. En kunde få "gnärn" i handleden. Det knarrade i leden alldeles som om den hade varit osmord. Det var kloka käringar som kunde "göra ôt" och bota det. Käringen tog tre pinnar ur en sopkvast. Så fick den som hade / "gnärn" ställa sig på knä vid tröskeln, som vartill ut- gångsdörren. Så fick han lägga handen på tröskeln. En pinne lades på ena sidan handen och så högg hon av den pinnen med en yxa. Hon högg så, att yxskaftet kom över handen. "Vad hugger du för", frågade den sjuka. "Jag hugger för gnärn", svarade käringen. Så gjorde hon med alla tre pinnarna. "Gulsot" fick kvinnfolken, när de inte fick manfolk. Det slog sig i kroppen på dem. Bara de orkade få en karl att "ri säj", så blev de bra. Men de kunde få bort den gula färgen på huden, om de kokade gul mossa och drack av det vattnet. "Matlea" kom vissa tider på året. För det mesta brukade den inställa sig på sommaren och i rötmånaden. "Benröta". När de skulle bota den, tog de ett halft kvar- ter brännvin å så läste de Fader vår baklänges över det, å så skulle den sjuke dricka ur det på en gång. "Gastkraming". Det fick de, om de blev klämda av "gasten". Men jag vet inte vad "gasten" var för något. De brukade också säga att en död hade / klämt eller nupit dem. De fick blåa fläckar på armarna. Det skulle de gå till kyrkogården en torsdagsnatt å läsa bort. "Engelska sjukan". Det var inga andra än småbarn som fick den. Det vet jag en bot för, för det såg jag att de gjor- de med en onge. De skar upp en tunn fyrkantig jord- torva å lossade den från backen. Två personer höll på med det. I mitten på torvan gjorde de ett bra stort hål, å så drog de ongen tre gånger genom det hålet. När det var gjort lades torvan tillbaka. Så slog de ett halft kvarter brännvin i hålet och trampade till den. Sen gick de därifrån. Fick inte säga ett ord om saken å så fick de inte se sig tillbaka. Om de såg sig tillbaka, så fick de sjukdomen med sig. "Tarmvre". När de fick det skulle de ta in bly. "Fånga". Väldiga magplågor. Då tog de in peppar i brännvin, malört brännvin eller starkt kaffe. "Näsblog". Om en har för mycken blod i kroppen. så får en "blö näsblog". Då skulle en jaga en gris, så att den fick avföring, så skulle en ta av den avfö- ringen / å hålla för näsan. Eller en skulle ta ett korn "svâr- te" (vitriol) å ha i näsan. "Sprättsketa", När en fick den, så skulle en ta ärter å ha i kaffebrännaren å bränna så att de blevo bruna, så skulle en äta dem. Eller en skulle koka risgryn i vat- ten å dricka vattnet. "Fransoser, vinericka". Om de skulle bli bra av den sjuk- domen, så skulle de svälta sig så länge det gick an, å så skulle de till sist ta ett halfägg. Det var en an- nan sjukdom, som de fick i "tasken", som kallades "grove fickvårten" å "fine fickvårten". Men den sjukdomen vet jag ingenting mer om. "Kikhosta". Det var mest barn som fick den. De hosta- de så de "drog i kike". "An va borte långe stônra, å di kunne bli köll blå, så en kunne tro, att di skul- le dö". Det bästa botemedlet mot den "sjukan" var "mâremjölk" (stomjölk). "Skôrv". Det blev fullt med sår på huvudet. Jag och min bror hade "skôrv". Men Gu´vet var vi hade fått den. Men far tog bort den. Han gick ut och sökte / reda på ett ormskinn. Det gned han sönder emellan hän- derna och blandade i mjöl. Det mjölet vispades i vatten å så stekte de pannkakor av det, å den pann- kakan fick min bror å jag äta upp. Å nog blev vi bra från "skôrva". Men andra medel användes också, så lade de "bekhätta" på huvudet eller använde de svavel- blomma. "Revorm". Kunde få sådan i ansiktet eller var som helst på kroppen. Det blev rött och kliade så förskräckligt. En person hade fått revorm i ansiktet. Han mötte prästen, som inte sade ett ord utan gick fram och spot- tade honom i ansiktet tre gånger och så gick han utan att säga något. Det skulle vara "bota dä". "Bältrosa". Det blev som ett rött band på kroppen. Det kliade förskräckligt. Om det bandet går ihop så finns ingen räddning undan döden. "Varter" tog de bort på många vis. När korna går ute på bete, så kan avföringen bli lös å när en ko gör sina behov blir det en håla i mitten på "rukan". När det regnar så stannar det vatten i den. Det / vattnet skall en ta och tvätta vårtorna med så gå de bort. Det är ett gammalt bruk. Eller skall man binda ett hästtagelstrå omkring vårtan, så fräter det av henne å hon blir borta. På sår lades spindelväv och socker. Det skulle vara så förmånligt, för såret grodde ihop fort av det. Men så var det en person på Sjövik, som hade huggit sig i en fot, å han la- de på som de brukat av gammalt, men han fick blodförgift- ning å dog. Sen slutade allt folk att ta det som bot. Spindeln hade sjukdomar med sig. Han var giftig och om en spindel bet, så kunde en bli "illamående" å sjuk. Av skatan fick en "skabb". De brukade "åderlåtning" mot sjukdomar. De trodde att det skulle vara till hinders för all slags sjukdom. Ett par gånger om året lät de "kôppe" sig. Så var det bra att rö- ka med enris inne i stugan. Det skulle skydda mot sjukdom. Så skulle en akta sig noga för allt slags drag. I drag kunde en få många slags sjukdomar. "Korsdrag" var värst. En del tog in tjära för det skulle vara häl- sosamt. Det var bra att spotta tre gånger, om en trodde / att en var i fara för sjukdom. Lök var ett bra medel mot sjukdom. Om en kastade lökskal i härden, när en släppte spjället på kvällen, så skulle det vara hälsosamt. "Svartkônstbok". "Svartkônstboka dä ä inte nô ane an sjätte å sjunde Mosebok".
Läkekonst
De satte bort sjukdomar i björkar och i enbuskar. Tandvärk och bölder sattes dit. Det har jag gjort själv. Det var inte konstigt. Det var bara att peta på tanden eller bölden med en trästicka å så sticka den i ett hål som en borrat i trädet å slå en plugg i. Å vil- le en använda enbuskar, så stack en stickan under roten på enbusken.
Svartkonst
Om en skulle kunna skjuta sådana djur som voro förtrollade så skulle en ladda bössan med något som var "vigt", t.ex. en vigselring av silver, skav av ljuskronorna i kyrkan eller skav av kyrkklockorna eller något annat metall eller järnföremål från kyrkan eller sådant som prästen hade läst över. Å om bössan var förtrollad så blev hon bra, om man skav av vigselringen å bland- da i haglen.
Svartkonst
Schäffner satte ner ##### på Örnäs i en enbuske. "Ho feck sette där te dess ho dödde." Han friade till henne å ville gärna ha henne, men han skulle inte duga å så "fick han korgen" av henne. Men då ### han på att han aldrig skulle bli gift, och det blev han inte heller. han hade satt fast henne vid en buske, men hur han burit sig åt med det vet jag inte.
Svartkonst
Det var "trollkäringar" som gick å förtrollade korna, så att de inte mjölkade. För det var inte annat än att de kunde trolla å "ta mjölken". Det var sådant väsen om sådant, för om en ko lade av med att mjölka, så hade nå- gom "mostôle" henne. En del käringar på trakten hade fått lära av sådana käringar som gick omkring. Det var finnkäringar och finngubbar som gick och lärde ut sådant ont.
Kloka
Fars häst hade fått ont i ett öga. Han for till Delnäs med hästen. för Nils i Delnäs brukade kunna bota djur. Nils tog en alpinne å bröt av på tre ställen och så mumlade han något obegripligt, så lämnade han far alpinnarna å bad att han skulle fara hem med hästen. Men han fick inte se sig tillbaka, när han for hem och inte fick han betala eller tacka för hjälpen.
Bjäran
När de kom åt skogen å skulle skjuta villebråd, så kunde de träffa "trôllharen", å den kunde de inte skjuta, för det var förtrollade harar. Jag hade en bror, som råkade ut för sådana en gång. Han kom på dem, när de skulle para sig å han sköt det ena skottet efter det andra, men de hang på varandra ändå. Han sköt bort all ammunition han hade. Sen skulle han gå till dem, men då blev de borta som en rök.
Troll
Om "trôlla" i skogen har jag inte hört något an- nat än att de bodde under "vindfallsrötter" och sto- ra stenar. De voro inte framme på dagen, men så fort det blev "skumt" på kvällen så kom de fram. De voro många i följe. De voro stora som lass och farliga var de, för om de kom åt, så tog de barnen med sig, för de ville ha folkkött att äta. Men det var mest så i min tid att en skrämde bar- nen för dem, så att inte de skulle gå till sko- gen.
Bergtagen
Gamla berättelser om trollen enlikt Sägnen. På en gästgivare gård i Vedbohärad har berättas om en dräng han skulle ut och skjutsa och jick till beteshagen där hästen beta han skulle försöka få tag i hesten han slog bakkut och sprang sin väg Då blev drängen arg sprang så sväten pärla ur hans panna då hästen sprang sin väg Han börja svära och banna på ett ogudakit sett i det samma stod han framför en berghäll Så kom han att se uppat då fick han se en fager jungfru som satt och kamma håret Är du där gossen min fråga flickan Drängen lät sig ej förskräkas svarade lika muntert ja men festemön min. Kom hit ropa flickan ånyo ja kan ej sa pojken. Försök sa flickan Och drängen / försökte - han fick fäste på slätta berget med sina fötter Snart var han vid junfruns sida Hon såg på honom med sina ögon Då lade sig ett töcken över hans förstånd Och innan han viste ordet av hade han glömt skjuts släkt och väner Halvt med- veslös fördes han in i Berget för släkt och väner var han borta Bonden och alla leta men för geväs Bonden fick ju sin häst och skjutsa själv sedan ### ### till han ville ingen dräng leja sedan Efter några år kom samme man och ville ha skjuts som ville ha skjust den drängen skulle skjutsa. "Det var skada på Drängen ja undr om han blev bertagen". Bonden gick efter hästen själv uppåt hagen i Dit samma kom han att kasta ögonen uppåt en bergklint att se efter sin häst - Där drängen hade set den fina trolljunfrun Der fick han se sin dräng / Han stira i rymden utåt Då sade bonden hans namn är det du - ### - kom ned "ja kan inte", svara den Bergtagne med dov röst. Då kasta bon till honom sin mössa som han satte på sig "Kom ned!" skrek bonden, innan trollen komma i Himlens namn kom ned! "ja ja kan ej". kom svaret åter Då kasta Bon upp sina kläder det enna plaget efter det andra som han klädde på sig Då fick han så mycke makt att han kunde krafla sig ned utför det slälla branta berget Husbonden tog honom vid handen Utan att se till baka skynda dem bege mot hemet under det bonden läste För han var en gudfruktig man så säger sägnen den har gått eller berätas av många. en värs Tvi klyf, svarta troll, som en sten skall ja binda Er elaka tunga att intet oråd er tunga skall tänka eller tala eller vara ett ord mig emot". Då de komne fram till / Bondens gård Den ene okläd den andre kladd Den resande herrn fick skaffa sig sjuts bäst han ville i Bondens hem blev glädjen stor för de var kär i sin dräng den de i flera år hade haft. Husbonden fråget flera gånger hurudan tjänst han hade haft i Berget men om det ville han inte lema besked Han var sig inte lik allt sedan Så hende han blev sjuk och begärde få nattvarden När han fick prästen omtala han sina synder då beräta han hur han havt det i Berget Hans mesta jöremål hade beståt att stjäla mat åt trollen Vid sådana tillfällen satte trollen på honom en röd hetta. Då kunde han flyga flera mill Och gå igenom låsta dörrar gå i köpmans bodar taga säd sill mjöl ja han kunde gå och taga vad han ville i ### bod Men alldrig hos någon annan än Hannelsmännen av trollmössan blev han så stark att han kunde bära en rågtuna under var armen / och en silletuna på ryggen Ända flya lika lett i luften - som när han inget hade Så sade han det var illa jort av mig Synd om handel- elsmänera Men förklara han det var trollen skull, Funnes inga troll i världen skulle var var enda köpman bliva rik karl. Men nu få de undermål och så göra dem konkurs nu vet ni allt". så sluta han. Så har denna sägnen berättats här på Dal. D.S.
Frimurare
Frimurarna köpte folk och slaktade och sålde till andra som bodde i andra land. Det skulle finnas de som inte ville ha annat än "fôlkekött" på bordet. De som gav sig med och blev frimurare tjänade så förskräck- ligt med pengar, så det var inte "hov" med det De nar- rade människor med sig och så tog de dem med sig i ett rum å därifrån kom de aldrig ut. De slaktades där. Di kallde frimurarna för "slavhandlare" också. Det var för att de lurade folk med sig.
Spöksägen
De gamle hade allt sin tro på att de döda firade guds- tjänst i kyrkan på julmorgonen, innan de levande hade sin. Kyrkoväktarn fick inte gå tidigare än kl. 5 på morgonen till kyrkan. Kom han tidigare så kunde han stö- ra de döda. Jag hörde talas om ett fruntimmer, som hade kommit för tidigt till kyrkan. Hon kom ut, men de noppa- de av henne kläderna. Om någon kom för tidigt till kyrkan den morgonen, så skulle hon bli gastkra- mad.