Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Om man på ett gille misstänkte att spele- man spelade upp Näckens polska, kunde man få visshet, om man tittade genom armbågen på speleman, var det Näckens polska stod Näcken vid fönstret och trampade takten. Ett bra sätt att säkra sig för den polskan var att, stoppa in ett pralmsboksblad i fiolen, då gick det inte att spela något så syndigt. En flicka som dansat Näckens polska blev mycket lättsinnig sedan, hon lade sig under vem som bad henne.
Tomtar
För länge sedan bodde det en gubbe i Reve i Mossviken, som kallades Sjôl. En dag kom det en gammal tiggargum- ma in till honom. Hon lyfte ned en påse från ryggen och sade: 'Jag tror att jag har fått bare skam i säcken'. Då tog Sjôl å kastade säcken i omskruven. När han legat där en stund, så kröp det fram en tomte ur säcken. De såg, att han sprang och gömde sig. Och han bodde sedan under sängen. Ungdomen brukade gå till Sjôl om sön- dagsaftnarna. Då roade de sig med att kasta mössor un- der sängen, men så fort de kastade dem under, så fort kastade tomten dem tillbaka. Så frågade Sjôl tomten, varifrån han hade kommit. 'Jo', svarade han 'Klink i Pipe' har burit mig hit i säc- ken." Så var det en julmorgon, som husfolket var i lagården, när / de kom och skulle gå in, så stod det en hop tallrikar och fat för dörren. Tomten hade satt upp dem, för att de skul- le bli sönderslagna. Men de fick se dem. 'Jaså ni fick se tallrikarna', sade tomten. En gång körde Sjôl till Fredrikshald. När de kom på Sto- ra Le så blev det en kappkörning mellan gubbarna. Sjôl blev värst. När han stannade, kröp tomten fram. 'Ä du mä här', sade Sjôl. 'Ja', svarade tomten, "hade inte jag varit med nu, så hade du tappat."
Spökeri
Den tron har varit gängse här att mördade barn ha skri- kit om kvällar och nätter. Väst vid Stommen har jag hört ett barn skrika en natt. Det var en rysligt spröd och jämmerlig gråt. Nu på senare år har det tagit av med skriken. Men det är inte alldeles tyst ännu. Jag hörde som om skriket skulle ha farit i luften rätt över myren och uppåt skogen. Det var ett tattarkvinnfolk, som hade mördat sitt barn där genom att sticka en strumpspeta genom kroppen på det. Vid Târsnäs har det spökat. Stugan stod öde men om nätterna brann det ljus där och de såg skuggor som rörde sig inne i rummen. De gick 'âtter' å fram. Vid en källa vid den stugan spökar det ock- så. En person kom och fick se ett fruntimmer stå och luta sig över källan. Och det var samma frun= =timmer / som hade dränkt sig i källan för flera år sedan. Far hörde spöken flera gånger. 'Det tassade och gick' över golvet om nätterna, men när han lyste så fans det inte så mycket som en råtta på golvet. I en stuga här väst i torpen fick de inte fred om nätterna. Det spökade. Ibland ramlade det och bulta- de och så hörde de skrik och läten. De måtte flyt- ta bort från stugan. Ingen kunde bärga sig i den.
Läkekonst
När jag var en sjuårs pojke, så hade jag varit ned till sjön och sälat. När jag kom hem, så blev jag så sjuk. Då tog farmor en sax och klippte litet av alla naglar- na, håret och kläderna. Det tog hon i handen och gick ner till sjön med och sade: 'Nu skall du snart bli frisk gôs- se lelle'. Men var hon gjorde av det, vet jag inte.
Besök vid källor
Kvällen före Kristi himmelsfärdsdag gick ungdo- men till en 'trefaldighetskälla'. I Hult i Vårvik har det funnits en sådan. Man skulle dricka vatten ur den källan den kvällen. Källan kallades för 'trefal- dighetskällan'. Vi klädde med kransar runt källan, så hade vi glas att dricka vatten med. Det var ba- ra för roskull vi gjorde så.
Midsommar
Om man sprang naken kring en källa tre gånger avigt midsommarnatten skulle man få se sin blivande make. Det var en karl här som hade gjort det. Och han påstod, att han hade sett den kvinna vid källan, som han sedan träffade och blev gift med.
Påsk
På påskmorgonen neg solen tre gånger, när hon gick upp. Hon blev borta och kom tillbaka å det kallade de för att hon neg. Då fick en passe på om en skulle få se det. De fick inte låta lysa för sig i fastan å inte hål- la bröllop.
Vårhalvåret
I mars skulle en skjuta en skata å hänga upp över stalldörren. Det skulle bli lycka då å hästarna skul- le få vara friska då.
Vårhalvåret
Jag mins att far talade på att han hade varit med och gått i skogen efter varg den 10 maj. För den dagen skulle de man ur huse å "skrika pergrinus". Det var för att in- te vargarna skulle komma åt kreaturen, när de släpp- tes ut. Var och en gård gick över sina ägor. Då hade de brännvin med sig å trakterade varandra med. Så skum- lade de å skrek så mycket de orkade. Så trodde de att vargen skulle bli borta av det.
Vårhalvåret
Kvällen till vafferdagen skulle en lägga sig me- dan det var ljust. Det skulle inte vara bra att vara uppe länge den kvällen. Så sprang en "vaffertrana" den kvällen. Det var att springa barfoten ute i snön det skulle vara så bra för fötterna. Å den kvällen klädde töser å pojkar ut sig å sprang å var traner. De klädde sig i gamla palter. Töserna klädde sig i byxor och pojkarna i klänningar. De skulle föreställa att de voro trana som hackade på dörrar å fönster
Vårhalvåret
Kristihimmelsfärdsdag gick flickorna åt främmande kyrkor. Då ställde de så att de kom i "följe" med varandra. Det blev långa rader. Flickorna kallades "kristihimmels- färdsjänter" Flickorna tog det finaste de hade i klädes- väg på sig den dagen.
Vårhalvåret
1 april narrade de varandra ("narreapril"). De narra- de enfaldiga drängar å pigor, så det var synd om dem. Jag mins de slaktade en ko i en stuga 1 april å då narrade de pigan att springa till ett grannställe å låna "rompedra- ge". På ett annat ställe narrade de pigan att springa till grannarna å låne "glasmôrtarn" för husfadern skulle stöta flinte. 1 maj åt de ägg å smörgås å drack brännvin. De for ut till någon holme å tog med så mycken mat å drickendevaror de orkade frakta. Då sög en märhen i benen, så att en stod lull hela året. När Erik ger ax så ger Olof kaka.
Tideräkning
Jag mins de här som inte kunde bestå sig med kloc- ka utan de "rätta sej ätter sola". Då hade de skurit en "skôra" i fönsterbrädet å satt en spik så att när spi- kens skugga kom i skôra så var det middag. Så såg de efter var solen lyste på väggarna å hade märke på det. Så hade de almanackan till hjälp. De visste pre- cis hur mycket klockan var, när solen gick upp å när hon gick ned.