Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Här var en uppe i Svenljunga de kallte Näcken. Han skulle ha lärt sig att spela av Näcken. De skulle sätta sig och lyssna över bron hur han spela, så fick de lära. Och det skulle han ha gjort. Det var därför de kalla honom Näcken. Så är sägen. – De hade för sig Näcken var en liten gubbe, men han var nog osynlig. De hade för sig sjöjungfrun var mycket dejlig, men när hon vände sig om, var hon ihålig bak som ett baketråg.
Skördeflickan
Hon väste vid torpet vid susande skog
Ursh såna flickor det finns
En flicka frånstaden är här, i mig hon har spelat kär
Gossen i den gröna lunden
En midsommarafton jag åt lunden gick
Det misslyckade frieriet
Jag gick mig ut att fria en kväll, jag var så fin
En glad liten jänta
Jag älskar en glad liten flicka, bara en, bara en
Kärleksbref
Förgäfves skulle jag försöka dölja de känslor
Anhållan att få brevväxla med en flicka
Jag skulle förgäfves bjuda till att uttrycka min innerliga tackasamhet
Till en bekant flicka
Jag har alltför länge känt och värderat dig
Friarbref från en mindre bemedlad
Alltsedan jag hade den äran att i fjol göra fröken Emelies bekantskap
Sköna Lappland
Jag vet ett land långt upp i höga nord
Sveaborg!
Wi sutto efter slutad dag vid aftonbrasans sken
Murarflickan!
Uti friserns park som många andra gick jag att förströelse mig få