Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Tomtfläta
Tomta fletta mana åt hästan. Ja minns det var en gammal gumma som berätta det. Och det var bra för hästan då dom hade tomtfläta, det var lycka med dem då. Men aldrig har jag hört att dom ha sett tomtan.
Tomten flätar hästmanen
Ja ha sagt haft tomtn i stallet jag också. Jag hade lånt en häst, men jag köpte'n sen. Han hade ingen fläta då, då jag fick-en. Men då jag hade hadd'n ett par månader, då hade-n digre fläta. Men då lånte jag bort-n ett par dar, och han som lånte-n for illa mä-n, han blev tröttkörd. Och då han då komme hem, då var fläta borta då. Hon hade gått opp. Och jag tala mä hästen och tyckte det var synd om-en, att han hadde fari så illa. Men morgon efter då börja-ne bli lite grand snodd då, någre strån, och snart hadde-n två digre fläter igen. Det var två fläter opptill, och så togs dom ihop nerpå [till en]. Likadant vet jag det var med en annan häst å. Han hade tomtflätta, och han blev illa körd och behandla en gång, då han var utlånt, och då hade fläta gått bort. Det är tur och lycka med hästen då han har tomtfläta.