Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomte, det var allt många som hade förr. De, som hade svartkonstboka, hade tomte. Det var en i skoggårla' i Hålan- da, som hade en tomte. Han drog till honom pengar; nej, inte spannemål. Jag vet inte, om någon hade sett tomten.
Spökeri
Vi hade en gubbe hemma, som sa, att han hade träffat en lantmätare en natt. Han hade en järnkedja och skramlade med, men rätt vad det var slog han kedjan i backen och sa: "Här e märke och rätt skäl. Här ska skam sätta en päl." De hade för sig, att lantmätarna fick gå så, om de hade mätt fel med vett och vilja, medan de levde.
Skatter.
I Bårared grävde de efter en skatt, och de skulle ingenting säga. Så fick de känning på en kista, men i detsamma kom en av dem att titta upp, och då brann gården. "Nu brinner gåren", sa han, men då försvann kistan. Det var några, som var ute och höstade, och då kacklade det till vid en tuva. De högg av tuvan, och då flög en höna upp. Hon låg och vaktade på en skatt. Det var i Stenlia vid Ryaberg.
Spökeri.
Det var någon, som hade tagit livet av ett barn och grävt ner under byggningen i en bytta. Så hörde folk hur det sa: "Benen är lång, och byttan är trång, hur länge ska detta vara?" Då letade de och fann barnet, och när det var kommet i vigd jord, så hördes det inte av mer.
Årsgång
De gick julnatten eller det var kanske nyårsaf- ton. De skulle inte säga ett ord på hela dagen före och så skulle de gå genom tre kyrkoförsamlingar. Då mötte de bröllopståg och jordafärder.
Präster
Vi hade så gott om vargar förr, och på den tiden var det en präst här i Breared som hette Hallenborg. Han lyste ut en stämma och sa, att om de gav honom tio kronor, så skulle han ställa om, så vargarna kom bort. Vem vet, hur han bar sig åt. Han var före prosten Ström.
Mara och varulv.
På ett ställe hörde de maran, när hon skulle ge sig ut. "Det är långt och kallt te Kragared", sa hon. De sa, att det fanns människor, som blev för- vandlade till marulv.
Årsgång.
De gick årgång jula kväll. Och så skulle de in- te säga något på hela dagen. Då fick de se, vilka som skulle dö. De skulle gå och titta i fönstren, och då såg de, vilka som satt utan huvud. Men jag vet inte säkert, att det hörde till årsgången.
Häxor.
Då det kom en hårrering, skulle de spootta och blåsa efter den. Der var egentligen i sådana hårre- ringar det kom lappskaft. De gamle brukade kasta stål i hårreringar.
Svartkonst
Det var en präst, som inte tyckte om att dräng- en gick och dansade, och han gick med honom till lekstugan och sa' till honom, att han skulle ställa sig på hans kappa. Då såg drängen den onde själv. Det var han, som ledde dansen.
Slakt.
Då de hade slaktat en gris, skar de loss dil- lerna och kastade tillbaka i kätten, för att svinen skulle trivas i fortsättningen med. Det har de gjort i min tid.
Lucia
Lusse natt skulle de inte mala, fö då stan- te kvarnen. På ett ställe skulle mjölnaren se efter, vad det kom sig, och då fick han se en kräfta, som höll kvarnaxeln. Det var något otyg, men det såg ut som en stor kräfta.
Spökeri.
I Ambäke skog höll sig gastarna och var ute och slogs. Då det kom någon gubbe förbi, så var gastar- na framme och sa: "Sågst de, att jag blev värst?" "Ja", sa gubbarna, för de tordes inte annat. Annars hade de fått sig ett slag de med.