Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
Svartkonst
De kunde "sätta ner" folk, de blev inte gifta då, de var "nårsatte". Åskeld skulle gå att släcka med kvin- nomjölk. Om det troddes om en flicka, att hon hade könsumgänge, så kunde de dra isär en vagn, och lagade, så att hon fick gå igenom den, så blev hon med barn. Det fanns folk, som kunde viga bort råttor, det är ju så, att råttor ibland söka upp nya platser. Den, som ville bli klok, skulle koka en vitorm. "Hon har ätit en bit av den vite ormen", hette det ibland. De skulle aldrig säga "lycka till", då någon gick ut på jakt.
Troll
Trollen tog ett barn på ett ställe och lade dit sitt i stället. Modern bryggade i ett äggskal och satte deg i en sjösäska. Då sa trollungen: "Jag är så gammal, så jag minns ### skog nedbrunnen tre gånger och uppvuxen igen, men aldrig har jag sett, en sjösäska " Då eldade de upp ugnen, och så kom trollungens mor och sa, att hon aldrig hade varit så stygg mot deras unge.
Gåta.
Det var en präst, som hade en dräng. En gång hittade drängen på en gåta, son han ville, att prästen skulle gissa. "Fyra hästskor och sex träskor tre röa pickelhätter och e märrefetta." Han hade mött tre pojkar, som red på en häst.
Lucia
De fick ej ha kvarnar i gång lusse natt.
Påsk
I Påskakäringarna gav sig av på påskafton. På ett ställe var käringen ute om påsknatten och gubben visste inte, hur han skulle bära sig åt för att få henne att bli hemma. Så var det en skräd- dare, som lärde honom, att han skulle sätta en stålsax i ändan på sängen. Fram på natten vaknade käringen och vände och vred sig. "Den rälia stålbroa, ja kommer inte över´a", sa hon. Men gub- ben gav skräddarn en bra belöning. (II På ett ställe hörde gubben, när käringen gav sig i väg på påsknatten. "Här opp och här ut över alla skogatoppar och rå te Blåkulla", sa hon. / gubben ville följa efter, men han sa: "Här upp och här ner", och så fick han åka upp och ner i skorstenen, tills käringen kom tillbaka. (Dagarna i påskveckan äro: svarta måndag, vite tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfre- dag, påskelördag.)
Påsk
Dymmelveckan började dymmelonsdag, sen fick de inte lov att spinna. "Langafrajdes ris". De som låg länge den morgonen, fick ris. Påskkäringarna for till Blåkulla och hade sopa, gressla och raka med sig. Påskelden kallades påskavawr, best. f. -vawern, pl. -vawra. Påskdagens morgon dansade solen, det var något den gladdes över.
Farsoter.
Det gick en svår sjukdom, och de sa, att om de grävde ner ett barn, så skulle sjukdomen inte rå på dem. De såg det röda lakanet komma ifrån #### och gå mot Håffers, och då skyndade de sig att gräva en grav, och så sa de till en däga, att hon skulle få en smörgås, om hon gick ned i graven. Sedan började de kasta jord på. "Häv inte jord på min smörgås", sa däga.
Novellsaga.
Det var en dägga i Skoga, som blev tagen av rövare, då hon var ute och mjölkade. De bod- de i Täckschle bjär och var sju stycken, och sa hade de henne ett år var. Så ville de ha smör en gång. och då skulle hon gå hem efter det, men hon fick inte tala med någon. Då berättade hon för katten, var hon fanns, och sa hur de skulle bära sig åt för att befria henne. Sedan gick hon till berget igen, och där gav hon rövarna brännvin, så de blev fulla, och så satt hon och löska en av dem, när folket kom.
Vaggvisor.
1) Aja wyssa lelle sure knort, detta kunne vart ugjort. 2) Lelle hele vakta få, lella däga följde mä bort på håle jalla, hem kom heern, inte var fät, ute var ögat och söner vär knät, och långera hängde ve stryben. 3) Faster och moster skulla ria kapp, faster på e höna och moster på en katt.
Gåtor.
1) Det stod en man på tusentilja, ropte högt te rosenlilja: Det stod en man på taket, ropade till sin hustru. (Slutet saknas).) 2) Det var två systrar, som stod på en kyrkogård. Så sa den ena: "Här ligger min far och din far och bägge våra barns far och din man och min man och vår mors men". Lots döttrar. / 3) In kom rådlös, ut gick råd, femton tunger i hueskullen lå, och alle sjånge tillsammans. Den livdömdes gåta. Han hade hittat femton fågelungar i en huvudskalle.
Vår - och hösthalvåret, jul.
Februari sa: "Om jag hade sådan makt som Torre, bror min, så skulle jag frysa kalv ur ko och gris ur so och käring fast ve ommvägg." Pålera skulle alltid rista sina blär, så blev det kallt. Erik och Karolina såddes linet. Göken skulle komma tredje maj. De fick inte spinna i fastan, då skulle spinnrocken ut. "Mars med sitt skägg lockar barnen under vägg. april med sitt skinn kör dem in". "Olsmässe krog." "Om det regnar på Kalle, så ska det växa gräs på ängen och vallen." / Om det droppar från taken bönesöndag, så blir det bra bönor. Julgrisen slaktade de inne i köket. Men i gamla tider fanns det många, som hade grisen inne jämt. Det första nyet efter jul var inget att rätta sig efter, men sedan blev det tre lika ny i rad.
Födelse och barndop
Då ett barn var nyfött, skulle det hållas så, att det fick se upp genom skorstenen. Då blev de inte mörkrädda. Ett annat sätt var att taga upp dem på en stege och så dra dem genom ett hål, d. v. s. emellan två steg, så blev de inte heller mörk- rädda. De skulle springa genom dörrarna med det nyfödda barnet, så blev det snabbt i vändning- arna. Gudmor skulle springa, då hon bar barnet till dopet, annars blev det också senfärdigt. Modern skulle ha kärablus på sig, tills hon blivit kyrktagen. Innan hon blivit kyrkta- gen, satt hon "utan kyrke". / Om en havande kvinna blev skrämd vid slakt, så fick barnet fallandesjuka och betedde sig precis som slaktdjuret. Så skulle de laga, så att de fick blod efter samma slags djur eller ett djur, som åtminstone var av samma kött som slaktdjuret. Det blodet skulle barnet ta in. Om ett barn var skrikigt, hade modern längtat under havandeskapet. Då kunde de ta dagg på fönsterrutan tidigt på morgonen och ge barnet.