Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommarvisa
Vi drager så glade till skogen den gröna på midsommar dagen min kärest å jeg
Jul, nyår.
Kreaturen skulle fodras tidigt på jul- aftons morgon. Julafton på kvällen skulle de äta gröt, och på juldagens morgon skulle gubben upp tidigt och bjuda folket på en sked gröt och en sked brännvin. Julafton på morgon skulle de ut och tröska, om de hade något kvar. De skulle alltid ha bråttom, då de gick från kyrkan juldagen. Årsgång gick de om julnatten. Ing- en skulle se, när de gav sig av. Då tog de grytan av spisen och tog med sig grepen, så gick de till sju kyrkoförsamlingar och in i en av kyrkorna. Där träffade de de döda, / som hade sin gudstjänst. Det var en kvinna, som kom in i en kyrka, och då var där en, som hon kände, som satt bredvid henne. Hon sa till henne, att hon skulle skynda sig ut igen, för annars gick det illa. Kappan fick hon inte med sig, men den hittade hon sedan, och då var den alldeles söndertrasad. En som gick årsgång kunde titta in genom fönstren på ställena och se vem som skulle dö under året. Den satt huvudlös vid bor- det. Om nyårsnyet är tidigt, skall man så sent. Då de såg nyårsnyet, tog de upp nyårs- psalm för alla i familjen. Klockan tolv julnatten lägger allt fä sig på knä.
Påsk
De fick inte spinna i dymmelveckan. Dagarna i påskveckan voro blå mån- dag, vita tisdag, dömmel onsdag, skär tors- dag, långfredag och påskafton. Dömmel onsdag dömdes vår Herre.
Skogsväsen
En man gick i skogen och plockade krö- sen, och då träffade han på ett fruntimmer där. De kom ihop och levde tillsammans, men innan hon följde med honom hem, sa hon till honom, att han skulle sätta en plugg i ett knagga- hål, som var där. Sedan var hon länge hos honom, men till slut kom han att ta ur pluggen en gång, och då försvann hon.
Spöksägen (Pål Rasmus.)
I Vallen i Våxtorp hade de en gårdsfogde, som var alldeles för sträng, och till slut så slog dagsverkarna ihjäl honom, men sedan gick han igen och ställde till ofog. Han var alltid fram- me och skruvade av hjulen för folk, då de var ute och körde. En gång, när prästen skulle till julottan, var han framme och skruvade av det ena hjulet, men prästen kastade hjulet i vagns- häcken, och gårdsfogden fick springa bredvid och hålla i hjulaxeln, medan kusken körde för brinnande livet. När de kom 300 famnar från kyrkan, läste prästen ned honom i en källa. Sedan skulle han ta ett steg mot kyrkan varje år för att komma i vigd jord, men vart skottår skulle han ta ett steg tillbaka, / och inget steg fick vara längre än ett tupp- fjät. Prästen lovade, att när han kommit fram skulle han få börja härja igen. Fogden hette Pål Rasmusson, och han är inte framme än.
Odens jakt
Man skulle inte gå högre, än oxen bar oket, då man hörde Odens jakt.
Vattenväsen
Några glöttar var ute och träffade på en vit häst. De kröp opp på den. "Necka bätt- re fram", sa den som satt efterst. Då slängde hästen av dem och försvann.
Troll
I Virse Hatt hade trollen dans jula natt. De vände sig ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tu tre for katten upp och rev ihjäl drängen. (Bengtssons dotter förklarade, att B. berät- tat den historien bättre förut. Det, som drängen sa, lät mycket roligare, det gick liksom på rim. Men innehållet ansåg dottern stämma med tidigare utsagor.
Troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma gröta- skeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten. Virse Hatt stod på guldstöttor jule natt. Då folk gick till kyrkan, så dansade och sjöng det i berget. Trollen var framme på ett ställe i Virshult, men de blev skrämda av en stor hund. De kom tillbaka en gång och frågade, om kisse misse var kvar. Julafton stod Virse Hatt på Guldstöttor. Bönderna däromkring lånade kittlar av trollen, men de bar sig illa åt. Ungberget i Snöstorp stod också på guldstöttor.
Troll
En präst red förbi Virse Hatt i Enslöv. Då sjöng det i berget: "Jag hoppas, jag hoppas, att domen ska bli." Prästen sa, att de inte skulle sjunga så, för det var lika omöjligt för dem att bli saliga som att det skulle växa pal- mer på hans käpp. Så ställde han käppen vid kullen och red vidare, men när han kom till- baka, hade det växt palmer på käppen. Trollen i Virse Hatt brukade stjäla bröd, då bönderna bakade.
Vattenväsen
Ett par fruntimmer hade tvättat vid en å, och då de va färdiga kom näcken och frågade, om han fick ta det, som de glömt att tvätta. Det lovade de, och så drog han dem med sig i djupet. Ja, och så har de ju alltid talat om näcken i Väggarp, som bonden körde med.
Läkekonst
Vättan var ett slags osynligt väsen, som kom och sög i fingrarna på barn. Min mor köpte ett vättaljus och sydde fast vid våra kläder. (Jfr. uppt. Johanna Johansson, Vapnö, under vårhalvåret!)
Odens jakt
Odens jakt det är Jerusalems skomakare. Han ville inte hjälpa Frälsaren. Man skall inte stäl- la sig till att lyssna, då man hör Odens jakt. Det kallas också på "leaharven", det låter pre- cis som en harv, som skramlar.