Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Odens jakt
Odens jakt det var en som gick och jaga- de på söndag. Till straff för det blev han en få- gel och får hålla på och åka i luften. Så finns det en annan fågel också, som kallas "nattrammen", och den går inte närmare mar- ken än oxen bär oket. En i Mickedal hörde natt- rammen en kväll, han kastade sig på marken och kröp hem, men nattrammen var efter ända till dörrn och slog med vingarna i dörren.
Odens jakt
Nattrammen och Odens jakt var nog detsam- ma, fast folk skilde på't. Det var ett straff, som Oden hade fått, för att han jagade på söndag. Han kun- de inte komma lägre, än oxen bar oket. Man skulle kasta sig på marken, då man hörde ho- nom.
Odens jakt
Odens jakt det var fåglar i luften. Hördes den, så skulle de kröka sig, så att de inte var högre än oxen bär oket. Då var de skydda- de.
Död och begravning
Det var ett par, som kom in till Olas- gårds i Ågarp och ville ha mat. Hustrun och barnen var ensamma hemma, och de bägge karlarna sa, att de skulle slå ihjäl varenda en, om de vågade försöka sig på att gå ut. Men i ett annat rum var en piga, och hon lyckades komma ut och kalla samman folk. Då husbonden kom hem, hade han flera andra med sig, och så frågade han dem, varifrån de var. "Vi är därifrån, där vildgässen dansar barfota om vintern", sa' den ene av dem. Husbonden gav honom ett slag, så han damp, och efter en stunds rådpläg- ning slog de ihjäl den andre också. Sedan grävde de en håla, där de lade dem, och slog stora ekepålar igenom liken. Sedan vältrade de stora stenar över.
Vattenväsen
Några barn red på näcken. Han hade skapat sig till häst. "Necka lite bättre fram", sa en, och så skakade näcken av dem.
Skogsväsen
Skogsnuan kom in till en smed och ville värma sig. Han hette Själv. Hon drog upp kjolen, och då kastade han eld på henne. "Själv har bränt min kånte", ropade hon. "Själv gjort är välgjort", svarade det i skogen. En karl hade varit till kvarnen. Så mötte han en, som kom och red. Ryttaren frågade honom om han hade mött någon, och så red han vidare. Efter en stund small ett skott, och så kom ryt- taren tillbaka. Då var det skogsnuan, han hade skjutit. "Hade ja inte fått henne till påskastek, så skulle ja tatt dig", sa han.
Vårarbete, skörd och tröskning
Sexradskorn skulle de så i sjätte veckan. När ### blir våta, det är inte bra. Då de hade bärgat in, skulle de slå i väggarna och fråga: "Vad ska musen ha?" Sva- ret skulle vara: "Bajn och stajn och ajne- grajn."
Djur
Om tuppen gal utanför dörrar eller fönster så blir det främmande. "Flyg, flyg i morn blir det vackert väder", säger de, då de få tag i en gullhöna. Det var inte bra höra gök på fastande mage, de blev "gögaskedna". Göken gal ej, när han sett den första höku- en.
Vår- och hösthalvåret
Kyndelsmässe knuda då begynner vintern å luda. Mars mä sitt skägg lockar barnen utom vägg. Påll hade tre drängar före sig och tre efter. "Vallborr nagger", kall tid. "Mattes mä gåsägget." Om korsmäss kom svalorna. Kristi himmelfärdsdag ska de gå ut och titta efter rävungar. Efter Ola blev blåbären dåliga, Ola sket i bären Efter Olsmäss skulle de se efter / torkan i norr. De skulle säga upp sig om Olsmäss, sa de inte upp sig då, så fick de bli ett år till. Hade de inte huggit sin säd till Bartolomeus, så blåste den bort. Majvisan började så här: Go afton bonde hemma här maj är välkommen bliven inte vreda för vi väcker er sommarn är så ljuvlig för ungdomen. Efter froedag fick de inte tända upp ljus. "Vättan bar ljus i säng." Vättan var något trolltyg, som höll till i sumpmarkerna, gick till barnen och sög dem i fingrarna. Hon sög kraften av dem.
Hösthalvåret
"För Olsmässe sken bevare oss milde her- re Gud." "Bertel Bankare", då piskades kornet ur säden. "Bertel Bockadö", de slaktade getter och bockar den dagen. Kvällen före Mickelsmäss ritade de kors över dörrarna i ladugården, för att inte havsfrun skulle installera sina kreatur där. Hon ställde ett av sina kreatur mellan vart och ett, som de hade på gården. De skickade efter en klok på ett ställe, och han såg dem. De var tjocka och välmående men osynliga för vanliga människor. Om den första snön faller i lorten, så faller många fruntimmer också i lorten.
Gåta
Liten luva satt på tuva, hade ett öga men kunde inte se. En nål i ett nystan.
Vattenväsen
På ett ställe fick barnen se en lång häst, som gick och betade vid en å. De klev upp och red, och när sex stycken hade kommit upp, tyckte de, att det var märkvärdigt. "Jessu kors, aldrig har jag sett en sånt hors", sa en av dem. Då kastade hästen av alla barnen. "Hade du inte varit, skulle jag haft en hel massa sjä- lar i kväll", sa han och så bums i ån och försvann.