Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten är en gammal lantmätare. Han sprang med sin kedja och rasslade mot stenar och bergklippor. En sa' att han hade sett gasten. Gasten liknade en stor låmme (lammunge), sa' han. En del sa', att gasten var lik en stor hund.
Svartkonst
Jag har blivit stämd blod på en gång. Jag hade blod mässling - det var stora pleter alldeles som blod över hela kroppen. Och så fick jag blodstörtning med. Det var när jag var i Kobbergård i Askim. Den gamle där kunde stämma blod. Jag tyckte det var som det hade blivit lagt en hand på bröstet på mej. Men han var inte ijämte mej. Stämma blod kunde min gamla svärmor med. Det var en här som blev skuren i magen. De sprang till henne och hon stämde det. Hon behövde inte gå till honom. Bara de visste hur gamla de var och vad de hette, kunde de stämma det. - Men se, det berodde på i vems namn de gjorde det. De som gjorde det i ondes namn, ville väl inte gärna göra det. Om det var en ko som kasta ifrån sej, och de grov ner det på en annans åker, kunde de flytta oturen till den.
Frimurare
De trodde, att de som skrev in sej i frimurarelogen skulle tappa blod, så skulle de få betalt för det. Det blodet skulle hundturken ha och leva på. När den fick blod, skulle de få pengar av den istället - Så var det en gång fri- murarlogen i Göteborg brände. Då tog de och kasta ut hund- turken och kasta några lumpor över, så den inte skulle synas. Men om det var någon människa eller något djur, det kan jag inte säja.
Svartkonst
De sa om en mjölnare i Mahult i Brea- red, att han kunde trolla. Gubben var gammal och utlevad, men i alla fall ställde han till sig en skoltös på 13-14 år om nätterna. En piga på Mahults gård hade mött tösen, hon gick lik- som i sömne, och en natt såg pigan, hur tösen gick in till mjölnaren. Dagen efter gick pigan och skällde på mjölnaren "Hör du gräbba", sa han, "du ska min själ få komma till mig i natt i stället, om du är svartsjuk." Sen sa han till några mäldabönder, som var där, att om de ville gå till Breared och skaffa en kanna brännvin och komma dit med den natten, så skulle de få se på roligt. Klockan tolv på natten kom pigan alldeles spritt naken och ville / prompt krypa till gubben i sängen. Då väckte han henne. "Se så", sa han, "nu kanske jag får vara i fred för dig." Men hon grät och var ond. "Jaså," sa gubben, "då vill du komma te natta också". Hon fick i alla fall en rock att gå i hem, och kväl- len efter band hon den på en sugga, och på natten kom suggan till gubben som höll på att alldeles äta upp honom. Sen hördes det aldrig av att han hade töser till sig.
Husligt arbete.
Om man kom in på ett ställe, där de satte upp en vävräcka, skulle man spot- ta och lyfta på foten och säga: "Så högt skäl och så lågt skäl."
Odens jakt
Då de hörde Odens jakt, skulle de kasta sig ner på marken.
Vattenväsen
De skulle mäta djupet i Lyngasjön en gång. Så se det: "Målar du mina väggar ska jag måla dina läggar" Några barn fick syn på en vit häst, De kröp upp och skulle rida. Men så var det en, som inte fick plats. "Necka bättre fram", sa han, och sen var det slut med hästen.
Vattenväsen
De skulle mäta djupet i Håldasjön. Då sa näcken: "Mäter du mina väggar, så mäter jag dina läggar"
Jättar
Det var en som for till Halmstad en smed. For förbi Ungberget, och så hörde han gråt i berget. "Gråt inte, lilla fästemö" sa han, och när han for tillbaka, så stod ett fruntimmer utanför berget och frågade, om han ville hålla vid. Han gifte sig med henne. Hon var väldigt stark, och det var ingenting för henne att bryta sönder en hästsko.
Jättar och troll, (bergväsen?)
En jätte tog så långa steg att han flyt- tade sig från Tåarps hallar i Trönninge till Rö- ingeberget i Snöstorp i ett steg och från Röingeber- get till Ungberget i Marbäck vid gränsen till Breared. En trollgubbe var arg på Snöstorps klockor, kas- tade en sten, och den ligger nära kyrkan. Min far var ute och gick på Sola berg, och då hittade han en brunn där, och där ställde han en käpp. Efter en stund, när han for dit igen, så fanns käppen kvar men inte brunnen. Det var Solabergsherren, som hade varit uppe och solat si- na skatter.
Troll
En dräng red till Virse Hatt (i Enslöv) en julafton. Han blev bjuden på en bägare med öl, och det slog han ut. Trollen var efter honom, men det hördes ett rop i luften: "Du dåre, ri över åkern den fåre." Trollen kunde inte springa över fejade åkern. (B.B) Visberget stod på guldstöttor var julanatt. (m.fl.)
Kloka
Höga-Petter skulle stjäla väven från kök- san en natt, den var utlagd för att blekas, och han fick stå och hålla i den och kunde inte gå därifrån sedan.
Maran
På ett ställe satt det skräddare och sydde en natt. De satt i samma rum som hus- bondefolket och tjänarna låg och sov i. Det var en lördagsnatt, och fram vid tolvslaget satte pigan sig upp i soffan och drog av sig linnet. ”Hui”, sa hon, ”det är långt och kallt te Kragared.” Då fick skräddargesällen tag i något och klat- schade till pigan i ändan med. ”Ligg och sov, din förbaskade mara,” sa han. ”Tusen tack,” sa pigan, ”nu slipper jag att vara mara mer.” Det var en gammal ungkarl, som plå- gades av maran. Han gick och talade med en klok gubbe. ”Se efter, om det är något kvisthål i väggen, och låt någon vara i rummet hos dig. / När maran tar i håll med dig, ska han sätta en plugg i hålet.” Drängen satte i en plugg på natten, när maran kom, och på morgonen låg det en fin kvinna alldeles naken bredvid husbonden. Hon visste inte, var hon hade kommit ifrån, men han skaffade henne kläder. Efter en tid gifte han sig med henne och fick tre barn med henne. Så hade han kalas en kväll, och då sa han, att de mycket hade undrat, var han hade fått sin hustru ifrån, och var de nyfikna än, så skulle de få se det. Hustrun bad honom, att han skulle låta bli, men han tog ur pluggen, och visch var hon borta, och han fick henne aldrig mer tillbaka.