Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gastar det talade man mycket om förr. Det var ett ont väsen för folk blev sjuka om de råkade ut för en gast. Om man kom emot en sådan där gast, fick man frossa och blev mycket illa sjuk. Det kallades att bli gastkramad. Jag har alldrig själv blivit gastkramad, men jag vet flera, som har blivit det. Om någon blev gastkramad, skulle man ta ett glöd och föra det runt omkring per- sonen som blivit gastkramad. Det skulle alldeles säkert hjälpa. Gasten brukade ock- så åka med folk på lass, då fick hästarna dra så att svetten stod av dem. Jag har hört flera stycken tala om att det haft gast- en på ett lass. Om gastarna voro ute då solen / gick upp på morgonen, då måste de stan- na på den plats de voro tills solen gått ner igen. Sådana gastar kallades dagståndare. Om man kom emot en sådan där dagståndare, då blev man sjuk och frös, så man skakade, även om det var mitt i sommaren.
Häxor
Det kom en hurrevind, och en bonde slängde sin fällkniv i den. Flera år efteråt kom han till Finland och blev bjuden på traktering där. Då lade de fram hans gamla fällkniv till honom. ”Hur i all min dar har ni fått hit min kniv?” frågade han. ”Ja- så,” sa gumman där, ”är det din kniv, den fick jag i låret för flera år sen, när jag var ute och samlade säahavre.”
Död
Då de se korpen, det är dödsfall. Då ugg- lan skriker - dödsfall. Om en död tittar, vill han ha någon med sig. Om folk har väldigt bråttom, så dö de snart. Om lik stå över söndag, eller rättare sagt, om grav stå öppen över söndag, så blir det nytt lik. De trodde alltid, att de skulle följas åt. Om någon hade svårt att dö, så stannade de klockan. Om en sjuk ville byta sängplats, är han feg, dör snart.
Lucia
Lusse natt skulle kvarnen stå, hur brått det än var. De fick inte mala, för då gick det något sönder.
Husdjur, slakt
Om de hade otur med kreatur, så skulle de gräva ner ett levande djur. Det räckte med en katt. Den som slaktade hästar och dödade kat- ter, kallades rackare eller nattman. Det fanns ingen, som ville umgås med en sådan. Om de stod och ömkade ett djur vid slakt, så blev det långlivat, det fick svårt för att dö. Höna ska läggas på udda antal ägg, tretton är det vanligaste.
Jul
Den gröten, som de åt av julafton, skul- le stekas i ugnen juldagens morgon. De skulle äta litet av den, innan de gick till kyrkan. Om en främmande kom till ett ställe om juldagen, så kastade de spadet efter långkålen efter honom. Alla ville först hem från julottan, den som kom först hem, fick först inbärgat.
Nyår, årsgång
De gick årsgång runt åkrarna nyårs natt. Då såg de, när det var bäst att så. Om någon hade svårt att få sig ett frun- timmer, så skulle han gå till kyrkan nyårs natt och få det uppenbarat.
Kungar.
Karl XII kunde bara skjutas med silver- kula. Det var svenskarna, som sköt honom. Han var så stark, att han kunde ta i en ring i ett portvalv och lyfta upp både mig och hästen, som han red på.
Födelse och barndop
De skulle ha vättaljus i barnens linda, det skulle skydda dem emot ont. Vad vätterna var för något? Det vet jag inte, det var väl trollungar. Det gick inte att låta ett barn ligga odöpt länge, det var hedniskt. De skulle döpas efter 8-10 dar. Modern skulle inte gå ut i gärdena innan hon gått i kyrkan. Hon var "rå", det var något hedninskt med henne då. De fick inte vyssa eller rista bar- net, om det skrek under dopet, för då ville inte kläderna hänga på det, när det växte upp. Det var bra, om ett barn skrek under / dopet, då fick det bra lungor och blev duktiga att sjunga. "När den förste fick tänder, så fick den andre händer" Då någon fått ett barn oäkta, skulle hon betala "rumpeskatt".
Födelse och barndop
Det var farligt för en havande kvinna att se ett djur dö, då fick barnet slaget. Barnet blev harmynt, om modern såg yxa i huggeknubb. Om havande kvinna kröp genom det, som föl legat i, så fick hon lätt barnsäng.
Odens jakt.
Hoajakt är nåt som for i luften. Det var en, som gick och sköt med en bössa en söndag och hade hundar med sig, och nu far han genom lufta, och han skriker och väsnas. En de kallte Leakara gick och harva en söndag, och när det hörs märk- värdiga ljud i lufta, är det han, som plöjer med sina oxar där uppe. Jag har själv hört det, men jag tänkte aldrig på, när det kom, för det var bara papisferi.
Odens jakt.
Hoajakta och leaharva kunde en höra, hur de flög i lufta. Hoajakta lät som hundar, och det enasom sköt. Lea- harva skulle föreställa nån begravning. - Oden var en stor- gubbe riktigt.
Odens jakt.
Hoajakta for i lufta, och det låter som lössläppta hundar. Det var en skomakare, som varit ute och jagat en bönedag, och sen får han gå i lufta alltidom höstarna. Men det är bara becka- siner, som låter så. - Odin var ett troll.