Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjurens sjukdomar
Om en fick fatt på mjöl ur ett kvarnstenshål, så skulle en ta noga reda på det, för det var nyttigt att ha till djuren. Om det blev fel med dem å en gav dem någon nypa av det, så blev de bra. Å det var ingen trolldom som bet på det mjölet. Men en skulle gå till en kvarn å stjäla det om natten.
En skall spotta på marken för att få fiskelycka. ...
En skall spotta på marken för att få fiskelycka. - Då alen spritter ut, går ålen en vecka. - Kristi himmelfärdsdag är förste metedan.
Fiske.
Kristi himmelfärdsdag börjar de meta. Då alen börjar spric- ka ut och är som museöron, går ålen bäst.
Lucia
Lussenatt var spöken ute, i synnerhet i kvarnarna, så de fick inte gå. Det var en mölnare, som hette Nils, och han ville ändå mala. Men kvarnhjulet stannte, och det kom en röst: "Lussenatt, vad skall vi koka och steka i natt?" – "Nilse huvud," svarte det. Mölnaren sprang hem och tordes inte mala. – Det var nån, som påstod, att Lucia höll hjulen i kvarnen. – Lussebrud har de haft i alla tider. Det är en däga, som är klädd i vitt och har ljus i huvet, och hon har några med sig, som inte har ljus. De kom och bjöd på lussekaffe.
Frieri och bröllop.
Det skulle vara en böneman att fria hos föräldrarna, då det var rika bönder. Lysningen skulle vara på ny, det skulle vara bäst. - Bruden sydde själv brudgummeskjortan. Den skulle ligga och gömmas till hanses begrav- ning, likaså skulle de gömma hanses vita hoser och handskar. - De hade brudridare, som red före, och sen kom spelemännen. Jag kommer ihåg, att de hade päll. Det var fyra, som höll den. Men de fick inte ha päll, om hon var med barn. Bröllopet varade ofta fyra, fem dar. Gästerna hade med sig förning, som de kallte fon. En gick och tog upp pengar. Det skulle vara till brudparet och till spelemanspengar och kockapengar. De unga drog ett stort träd in på gården på skoj. Det var, för att kocken skulle komma ut och bjuda på flaskan, eller bar de inte ut trädet igen. De kallte det kockabränne. - de stoppa all möjlig skit i brudsängen, t. ex. en hästsko eller träsko eller kräftor. - Musiken och spelemännen och allihop följde brudparet till det nya hemmet. Salt och bröd fick inte fattas i ett nytt hem.
Hanverkare.
Rackarn, eller nattmanna, finare sagt, var inte värderad te nönting, för det var en stor skandal att avliva en häst. det var mest krämare, som for omkring i bygderna. Han skåde hundar och kattor och slakta hästar, de kallte det rackararbete, sånt som ingen ann ville göra. De nytta inte hästkropparna, utan gravde ner den, men hästablodet tog de vara på, för det var bra te sjuka koer och många ting.
Gastar.
Då vi skulle gå hem och gick utmed Ätran, hörde Albertina och jag nåt, som ropte, och vi blev så rädda, så vi inte våga tala. Jag trodde det var människor i sjönöd i ån. Det ropte från vattnet: "Oj, oj." Vi knacka på hos Karl Ankar, det var blevet sent på kvällen, och bad honom hjälpa: "Det bryr jag mig inte om," sa han, "jag står inte opp om natta." Han visstee naturligtvis, att det var gastar, som skrek. Vi stanna på ett ställe hos Julius. Jag våga inget säga, men Albertina talte om, att nån drunknat på kvällen, för det hade ropt oj,oj från ån. "Det blir snö," sa Julius, och nästa dag var det djup snö. Det var varsel av gastarna. Det vat nån, som drunknat där för längesen och ropte så vid värskifte. – Hemma hörte vi om vintern dombjällror och ett rop som hoj,hoj. Det var på det stället, där nån drunknat, och det var varsel om värskifte. – Min farbror var sjöman i nio år. Han talte om, att på en plats hade nån drunknat, och där var en slags varning mot storm. Det var en röst, som ropte: "Vanteman, ro i lann, här blir / ett stort oväder," Sen blev det orkan. – Jag har hört, att en karl gjort av med sig på något sätt, och då ett fruntimmer gick förbi, ropte han: "Kom te mig, kom te mig!" och hon drunkna. Den som var i syne, kunde se något åka på lasset. En gång hade jag varit i stan och körde hem. Jag kunde omöjeligt förstå, varför las- set var så tungt, märra kröp fram på släta vägen och var rent våt. Då tyckte jag, att nåt ramla av och gick sönder, det var som en kastat en stor sten i backen, men jag såg inget. Sen det var fallet av, gick det så lätt hem. Jag vågte inget säga, men sen kom det på tal, och jag frågte min gubbe: "Varför gick det så tungt i går? Märra blev rent svett." Han sa: "Då skjutsa du väl soa."
Spökeri.
En hade mördat sin fästemö och grävt ner 'na under ett stenrös. Efter flera år hitte de 'na. Många, många gick dit och rörde vid 'na, men hon låg likadan, som hon varit i livet. Han som gjort'et, kom också dit, men när han rörde vid 'na, föll han ner och multna. - Ungdomen dansa på Grimsta kyrkegård. Prästen ba dem vänligt och vackert att ta en annan danseplats än de döe liken. Då svarte en: "Här dansas te domedag, anten det kommer präster från hel- vetet eller himlen," men då han sagt 'et, föll han ner och dö. - Farmor var i syne och såg en likfärd, men hon hann inte gå undan utan stötte emot. Efter det hade hon sår på bröstet, så länge hon levde. - Det var två, som mötte en likfärd. Den ene var i syne och såg 'et och gick åt sidan, men den andre såg inget utan gick rätt fram. Då sa det där andra de mötte: "Nu får jag gå åt vägen, för nu möter jag en blind," och då mentes han som inte var i syne. - Om en låna nåt från kyrkogården, skulle det dit igen.
Påsk.
Vi kallte dagarna i dymmelveckan bullamåndag, panne- kagetisdag, dymmeleonsdag, skärtorsdag, långa fredag och påskafton. Beata sa svarte måndag, men det var inte riktigt, för vi åt bullar på måndag, fast hon sa en kunde ha fastlagsbullar vilken dag som helst, sen fastan var gåen in. Somma hade fastlagsbullar på fast- lagssöndag. - En skulle inte spinna i dymmeleveckan. - Häxorna red te Blåkkulla på grissla på långa fredag och kom igen påsk- afton. Då var det tvunget att tända påskafyrar. De kalltes också påskahögar eller påskavardar. - På påskafton fick vi ägg, som mamma färgade.
Påsk
I dymmelveckan var det svarta måndag, vita tisdag, dym- melonsdag, skärtorsdag, långa fredag och påskalördag. Den veckan fick de inte spinna, för ingen rock fick gå. På fastlagssöndag fick en fastlagsbullar. På påskafton tänder de påskahögar, det är stora högar av ris, som de lagt ihop på höjderna, och så skjuter de där vid två-, tretiden. Det är för att skrämma påskakäringarna. Förr gick de och tiggde påskägg. De sjongde inte, för det var bara små gluttar, som gick. Mor färga äggen röda åt oss. - De säger solen dansar på påskedan, då hon går upp.
Påsk
I påskaveckan var det svarta måndag, vita tisdag, dymmele onsdag, skärtorsdag, långa fredag och påskalördag. På fastlags- söndag fick en fastlagsbullar med varm mjölk. På hela fastan skulle de inte äta kött och fläsk utan bara fisk och sill och gröt. Vid påsk skulle de äta många ägg, för de var utsvultna efter fastan. De färgade ofta påskeäggen. – Skärtorsdag var far- lig, för då reste de till Blåkulla, likaså påskafton, då de kom igen. Därför tände de eldar och sköt på påskafton.
Djur.
Vessla och lekatt är inte samma djur, för lekatten är vit om sommaren med. Hermelin är en liknande sort. De skulle bli vessle- blästa då vesslan fräste. I mars är kråkan lika god att äta som kyckling. Om skatan bygger bona högt, blir det våt sommar och tvärtom. Det finns en gåta om skatan: "Det lilla och det lätta, det sitter på en stätta, det låter som ett får men har inget ullahår." Göken kommer den 8 maj och flyttar till fruntimmersveckan, då de börjar slå, för han vill inte höra knarret, då de vässar liarna till slåttern. Det är därför en inte hör göken gala på hökubarna. Första gången göken gal, skall en bemärka, från vilket väderstreck det är, för "östagök är tröstagök, västagök är bästagök, noragök är döagök och sunnangök är sorgegök". Det skulle inte vara bra att höra göken på fastande mage. En skulle / inte härma göken, för då blödde gökens tunga. Ödlan är detsamma som fyrfotan. Hon kröp i folk. Då en åkerhöna satte sig på en, skulle en säga: "Åkerhöna, åkerhöna, flyg, flyg så blir det gott väder i morn." Det är bra gröda, där kornknarren är, för han vill inte vara, där det är dåligt utan tycker bara om den goa jorden.
Djur
De sa, att det var en käring, som trolla bort vargarna mot betalning. De kallte dem henna hundar. Hon tog dem, och de följde henne te Ryssland. Vesslan kalltes lekatt och hermelin. Hon blåste, så det svullna opp både på folk och kreatur. Bodrag eller skrea var ett otyg, då de plöjde med en ko och en häst. Det låg på nacken på kon och under buken på hästen. Jag har sett det själv. Det kommer främmat, då skatan skriker. Hon byggde högt, då det blev en våt sommar, och lågt, då det blev varmt och torrt. Kråkan ätes i mars. Göken kommer i nionde veckan och gal, tills det blir hö. Det skulle vara ohälligt att ha hört 'en, innan en förtärt nåt. Ödlan kröp i magen på dem, då de sov ute. Då åkerhönan satte sig på en, skulle en säga: "Åkerhöna, åkerhöna, flyg, flyg, i dag blir det solsken, i morn blir det regn," och så se, åt vilket håll hon flög.