Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Det var en gång två tomtar, Gerknäs tomten och Tjyle tomten, och de buro säd från varandras åkrar. Så hände sig en gång, då vardera tomten kom kånkandes med var sin börda, som de hade gjort utav stackarna på åkrarna, att de möttes på en bro vid Brobäcken som rinner mellan Storsjö och Lillsjö och så började de gräla och slåss. Efter ett skarpt kragatag smitade Gerknäs tomten Tjyle tomten i backen och for av med bördan hans. Från den tiden kom Tjyle tomten aldrig mer tillbaka och slutade att bära skylar från Gerknäs åkrarna. Från samma tiden blev Tjylehemmanet allt fattigare och fattigare.
Naturfenomen
I forna tider trodde de, att åskan var Tor, som körde med sina bockar. - Våroxen är, då köld och värme kivas. Sola är varm, och jora är kall. Det blir enasom det Hammar, då en ser mot marken. - Norrskenet sa de var att silla vände sig i havet.
Vattenväsen.
En pojke hemma sa: "Ack, om jag kunde spela som näcken", men han lärte det aldrig, för hans mor såg till, att han hade en stopparnål i kläderna. - En sömmerska hemma sa till oss, då vi skulle bada: "Bara inte näcken kommer", för en gång var det flera pojkar, som skulle bada, och då kom en viter häst. Han blev så lång, att de allihop fick plats på en. Men då sa en pojke: "Jesu kors, aldrig såg jag en sådan toss", och gjorde ett ristande. Allihop föll av och han försvann, annars hade han tagit alla med sig i sjön. - Min mamma talte om näcken. Där hon var hemma, hade de en finer, vacker häst. En kväll kom han fram till stalldörren, och hon skulle just ta honom, då han gav till ett flatgrin och försvann. Det var näcken, som förskapt sig. Sjöjungfrun hade fiskasvans, sa de. Min farbror talte om, att på ett ställe i sjön, ropte en röst: "Om du mäter mitt djup, skulle jag mäta ditt liv", och det är alldeles sant och inga sägner, för det var en bottenlös sjö de ville mäta.
Krig och fejder.
Danskarna hade tat in på Vessige prästgård. Kyrko- herde Kjerrulf visste, var svenskarna var, men han satte fram mat och spritvara till danskarna. Under tiden de åt, gick han ut barhuvad, så de ingenting misstänkte, och tog sin häst och red till svenskarna. De kom och överrumpla danskarna vid bordet. Sedan fick prästkallen gå i arv i släkten Kjerrulf.
Mara.
Jag har blivit riden av maran flere gånger förr i tiden. Jag vaknade och ville ropa men kunde inte säga ett ljud, så tryckte det över bröstet. Hon försvinner, om det är någoon mer i rummet, som märker, att hon är där, och ropar namnet på den hon rider. De påstår, att människor blir maror, om de har hopaväxta ögonhår. Maran kan också rida hästar, så de blir alldeles svetia.
Slakt
Fjorton dar före jul slaktades julgrisen. De gav kryddor åt gri- sen, innan de slakta den, så behövde de inte krydda korven. - Slaktarn ville inte ha barn till åskådare. Han skicka bort dem till närmsta ställe att låna pölsemönster. Det var bara spektakel - Olycksöronen på hjärtat skars bort. - Kungahättan och botten var namn på några komagar.
Tideräkning
Elva dar efter vårfrudan börjar trettonde veckan, det är den 5 april. Sedan räknar en veckorna bakåt. I femte veckan skall en inte så.
Veckodagarna.
Den hettande i varje månad är olycklig. Fredagen är en olycks- dag: "Fredagar är en herre, anta blir det värre eller värre." De menar, att fredagen är en dag för sig, men det blir aldrig så bröt, skall präs- ten torka sin krage den dagen. - En skall inte flytta på måndagar och lördagar: "Måndagsflytt, det blir stackat och stött." På tisdagar och fredagar är det bäst att flytta. - Om en klipper maskarna fredags- kväll, kan en inte gå ut i mörkningen, för en blir mörkrädd.
Veckodagarna
"Lördagsflytt är stacket och stött." Det var inte heller bra att flytta en måndag.
Växter
Libberstock var botemedel till kreatur, då inte mjölken smakte bra. - Hylleblom och Hylleblad skall en ta vara på och koka te på det mot förkylning. - Tröskebär var en sorts bote- medel. - Röksvampen var bra att stämma blod med. Då de blir svarta inuti, skall en t och gömma skalen. - Svimmel växer i säd. Det är farligt om det kommer i mjölet, för då blir en yr i huvudet. - Senegräs är breda blad. Det är bra att lägga på sår.
Nyår
En skulle gå årsgången. Då fick en se sin tillkommande och vem som skulle dö och hur skörden skulle bli. En skulle sitta stilla inne till klockan tolv på nyårsnatta och ha två glas vatten jämte sig. Då får en se, vem som kommer och dricker av det andra glaset, och den blir en gift med. På nyårsdan skall en se i askan. Där blir liksom fåraspår. Om spåren går utåt, skall nån flytta, det menas att han dör, om de går inåt, kommer nån in i familjen. - En skulle ta psalmeboken med sig ut och titta på nyårsnyet och slå opp boken. Då en kom in, skulle en läsa psalmen och se, hurudan den var. Om det blev en begrav- ningspsalm, blev det sorg under året. - Pappa sa, att om nyårsnyet står rätt opp, blir det kallt hela efterjulen, om det hänger på kassen, blir det slask.
Nyår
De skulle gå årsgången på nyårsafton, och då fick de se många saker, men jag lovar det inte. - Då en såg nyårsnyet, skulle en se, hur änden hängde: om det var på tvärta, blev det gott vär, om det var rakt ner, blev det kallt.
Hemmet.
Det var olika med målen, om en hade folk. I dagligt bruk var det fukost eller smörebit med fläsk eller äggamat. Vid elva, tolv var det daver, då fick en vanligast potäter och fläsk och efter var det mjölk och en bit bröd. Klockan fyra vad det merafta, det var ost och bröd. Klockan åtta var det kvällsvard med sill och gröt. Då en hade folk, var frukost och kvällsvard som vanligt, men klockan tio var det daver, och då fick de pannkaka eller nåt liknande. Sen var det middag klockan tre med bara en rätt, oftast kokta ärter.