Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
I forsen här på bruket höll "näcken" till. Det var en person från bruket, som sades ha lärt sig spela fiol av "näcken". Han hade gått till forsen kl 12 tre tors- dagsnätter å rad och för var gång hade han haft ett får- lår med sig och offrat åt "näcken". Han hade fiolen med sig och spelade allt efter som näcken spelade.
Bröllop.
Di dansa och lekte. Sätter två karlar och hänger en filt på och så skall di vara mjölkekoa. Min pappa var på det bröllopet. Så skulle tapparen på bröllopet mjölka koa, det var han som tappa´ drecken. Och han tänka ho hade ju inga mjölk. Och di spände te spännera och så ble de e roliger stunn. Bröllopet vara i tre dagar. Tredje dan skulle di te närmste skog och högg ett stort trä, det var inte allt brullopsfolket men en bra slank. Så dro di trä´t hem och kocken äkte på´t. Han skulle ha´t te bränne. Så tog di upp pänga te kocken och speleman. Alla skulle ha mä´ sej tie kakor brö te brullopet, e skinka, smör och ant (ânt).
Gastar
Man hade hört gasten i skogen. Han var en vål- nad av sådana, som blivit omkomna, han gapa och ga’ sig.
Gastar
Det var en från Torpa som hade fått en gast på ryggen en gång han skulle gå hem. Han fick bära honom hela vägen, tills han kom hem till dörren, då gick han av. Gastarna ropte så illa, de trodde det var en människoskepnad.
Gastar
Andersson Kriger var en gång ute och fiska och fick höra gasten. Då sa’ han till gasten: “Tiger du inte stilla, kastar jag en vitling i haken på dig.” Men gasten slog till honom så han fick fiskekupa över huvu’t och sa’, att han skulle släppa till vit- lingen innan han slapp lös.
Gastar
Var människor som var slagna ihjäl. Kallte spöke, sa’ de kunde ropa. Om det var oväder kunde de höra hur de ropte, som då de blev slagna ihjäl.
Lyktgubbar
Far min hade varit i kvarn och när han kom till Klämma – så går där en bäck de kalla Saltenebrö – brände det ljus i bäcken och rätt som det var for det till vägs. – Det har bränt över föremål och har man då fått kastat en kniv, som är stål i, skall man hitta en skatt där. Bara lyktgubbarna fick ett stål- föremål, kunde man hitta ett stort pängeskrin.
Lyktgubbar
Lyktegubbar fanns i vassar, sprang en bit och var borte och sprang en bit igen. Vid lands- vägen såg vi en kväll. Dom sa’ det var dunster som gick upp ur jorden. Lyktegubben kunde förvilla folk. Om dom kasta’ en päng till honom, så ljuste han dom hem.
Lyktgubbar
Det fanns lyktegubbar härnere vid ån i stor- migt väder. Dom var tecken på stormigt väder. Man såg dom inte, bara ett ljus.
Lyktgubbar
Det var en som skulle gå till herrgårn en gång och så kom han till en sjö istället och höll på att dränka sig. Det var en lyktegubbe som hade fört honom fel. Men så slängde han en päng och så kom han rätt igen. De trodde att lyktegubbar- na var en sorts människor.
Spöksägen
I lia vid Frodesten sa’ de, att det spöka! Det var mycket folk som gick hem en gång från ett julakalas och då såg de en hel krigshär komma fram där och de gick rätt igenom hären och kunde ta’ på svärden. Det var den danska kungen, Frode, som hade blivit slagen där och det var hans krigs- här som bodde i stenen och visade sig då och då.
Spökeri
Ett fruntimmer mötte spöke på vägen så hon kunde inte gå. Det var en länsman här som var stygg mot tjänare och alla och han spöka’. Hon var tvungen ge sig ur åkdonet när hon mötte honom. Sent en kväll och då fick hon svart märke i ansiktet efter honom. Dom var så rädda för honom. Tala’ aldrig mä’ honom.
Spökeri
Det var folk som var döa och viste sig ibland om nätterna. Såna som inte var komna väl bort, kan jag tro. Om en sköt löst skott blev dom borte. Det var inte bra att prata med dom för då blir en sjuker. Syster min kom på Kungsbacka, tretton, fjorton år, hade sällat mjöl. Vid Dalbäcken var en karl avlivad som tatt livet av sin hustru. Där gick ett vitklätt frun- timmer runt graven. Hon var så oförståndig så hon tala om det för mamma och blev så sjuker så sjuker på natten så vi trodde hon skulle dö. Om hon sovit först hade det ingenting gjort.