Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Om en människa blev utsatt för mara så så var det till bot att en tog "martover" (sam- manväxta kvistar) å lade i sängen hos sig. När hon kom åt en så var det som någon skulle sät- ta sig på bröstet. Det blev så tungt. Det var folk som var "mar". Den som var luden på kroppen var inte säker. Fruntimmer som hade rött hår på "fetta" hade mara med sig.
Skogsväsen
Om man gick vilse i skogen skulle man ta’ av sig mössan och vränga den och ta’ på sig igen.
Bergväsen
I Deberget i Fjärås skulle vara troll. Gick ner till husa och till jul och lånte brö och annat. På ett ställe hade de bryggat juledreck. Då kom trollen och skulle ta’, men då ropte det ur berget till ena trollkvinna “Skynda hem för Kille gråter,” det var la barnet. Där det var ett syndahus kom de ofta. Säger, att de har dom spännera än idag som trollen sprang ifrån då dom skulle hämta juledreck. Sa’, att det fanns troll i ett stort berg här i Hanhals. Dom var rädda för åskan, nu finns det inga i för åskan har slagit ihjäl dom. Ett troll ville en gång låna en sax, åskan kom och så sprang ena. Om barn var sjuka så var dom bortbytta. En pojk härifrån som var så konstig sa’ dom var bortbytt. Han levde så länge ändå. För några år sen dö han.
Jättar
Det berättas, att en jätte grävde Lygnen på två spadtag. Man har många gånger försökt mäta sjöns djup men man har aldrig kunnat komma till botten. Då säger en röst från djupet: ”den som mäter mina vägger, den skall jag klå med mina slägger.” – Jättarna skulle alltid vara nere i sina hålor i bergen före soluppgången. Det var en jätte som hjälpte till att bygga en kyrka någon- stans och så skulle han få något för det.
Troll
Barna kunde bli bortbytta innan de var döpta. Då var det en trollkäring som kom och tog dem och lämna’ sin trollunge istället. I Torpa var det en som hade fått ett bortbytt barn. Så hade någon sagt till mora, att hon skulle lägga in ungen i bak- ugnen när hon bakade för då skulle trollkäringa komma igen med hennes barn. Och så skedde också, för just som hon skulle sloppa in trollungen i ugnen kom trollmora tillbaka med det riktiga barnet och tog sitt eget istället. – I Torpa i Fjärås har de ett par stora kopparspänner som de säger, att trolla lämnat efter sig en gång de skulle stjäla juladrecken. En som hade varit ute och gått hade hade hört hur det ropa’: ”Tyke, Vende, Pyke, be Havra lilla hemgå” och detta hörde trollkäringa, som / skulle stjäla drecken och så sprang hon och lämna’ spännera efter sig.
Troll
Tilda på Ryd tala’ om, att det fanns troll i Torpa i Deberg. Di hade två stora hundar och det var farligt att gå förbi där för dom ropa: ”Dom som inte ger mina hundar brö, dom skall dö.” I Trosaberg, Brattabjer fanns ett par troll som kom och låna brö men så baka dom och bar tillbaka igen.
Troll
Det bodde troll i ett berg som kallas Bratta- bjer. En kvinna hade fått ett barn och fått det bort- bytt. Så rådfråga’ hon en klok, som sa’ att hon skulle tända en duktig eldbrasa i ugnen och lägga barnet på gresslan för då skulle trollet komma och byta tillbaka sitt barn. Hon gjorde så och fick igen barnet.
Troll
Trollen hade makt att ta’ förbannat och syndigt.
Tomtar
Var ett ställe i byn dom hade tomtar. Kunde stå i ”körne” och hörde att han sov så han snark. Hade bara en. Drog hem till huset när dom sov.
Tomtar
Tomtapeser kom fram på julafta och skulle ha gröt. Då skulle de sätta ut ett fat i lagårn. Tomten skulle hålla lycka vid gården hela året om.
Bjäran
Kallte den mjölkehare, som kunde behålla mjöl- ken, på ställen där de hade mycket mjölk och yste och härute. De sa’, att de kunde dra’ mjölken ur en vägg om de ville. De hade långa ylleremsor som de hängde på sängastoken och börja dra’, och överallt kunde de mjölka. Om de drog i strumpeband fick de också mjölk. Trollsmör sa’ de, att de fick när gräd- den inte ville gå ihop till smör, då blev det vitt och kort. Min mor bruka’ ta’ och lägga i en 10-öring eller 25-öring för att det skulle bli smör.
Bjäran
Säger att det finns så’na som kan trolla. Två dalkullor kom hit en gång och låna hus. Torparhustrun stog och kärna’ och fick inget. Då sa’ dalkullan: “På kullans ord skall hon kärna” och så fick hon smör.
Skatter.
På Hanhals holme påstods en skatt vara ner- grävd. Där grävde di och skulle syna skatten och di kom så nära så di stötte med spaden mot locket, skulle vara en kopparkittel, men då brände hela byn så di måste kasta och springa och när di kom till byn var det ingenting. Karl Hammarberg från Göteborg grävde där man han blev så hungrig så han orka inte stanna.